 |
|
Premiäromgången av Bakgatans nya satsning "Panelen" inleds med ett tema som John Lennon 1967 uttryckte vara allt du behöver, vi talar givetvis om kärlek. Vi på Bakgatan anser att det inte finns någon finare kärlek än den rödblåa diton. Nu skall vi se hur våra panelhönor bemöter ämnet. Mycket nöje! |
|
 Jonas Jonasson |
1. Hur tändes din HIF-låga? Krävdes det flera drag med flintastenen eller var det en naturkatastrofartad brand direkt? |
 Jejo Perkovic |
1. Hur tändes din HIF-låga? Krävdes det flera drag med flintastenen eller var det en naturkatastrofartad brand direkt? -Farsan tog med mig till Olympia någon gång i mitten på 70-talet och efter det var jag fast. Alltså en naturkatastrofartad brand direkt. 2. Alla relationer har sina ups and downs, beskriv din värsta (längsta?) dalgång i din HIF-relation. -Min värsta och längsta dalgång var helt ofrivillig och varade mellan 1990-92. Jag var utomlands och spelade då. Internet fanns ju knappt så man fick alla HIF-uppdateringar genom föräldrarna. 3. Din största kärleksförklaring till HIF är? -Svårt att klä en sådan stark och djup känsla i ord men HIF är, utanför familjen, utan tvekan det som påverkar min vardag och mitt humör mest, både till det positiva och tyvärr, när vi förlorar, till det negativa. HIF 4 LIFE! 4. Synth eller Heavy? -Heavy! |
 Björn Helgesson |
1. Hur tändes din HIF-låga? Krävdes det flera drag med flintastenen eller var det en naturkatastrofartad brand direkt? -Min styvpappa och hans kompis tog med min bror Kalle, min bästis Robin och mig på Olympia när vi var 5-6 år. Robin och jag snackade om detta häromdagen och han påstår att det inte var så ofta, men jag hävdar att det var hyfsat frekvent. Vi var i alla fall överens om att själva matcherna på denna tid var sekundära och att det mer handlade om att leka kurragömme och samla tomflaskor under träläktarna (västra). Jag har i alla fall klara och tydliga minnen av en cykelspark i stolpen av Thomas Sjöberg; skulle gissa 1984. Med denna inskolning var det naturligt att fortsätta att följa HIF och jag började gå av egen maskin under högstadieåren. HIF blev, precis som allt annat som gick att koppla till identitet och grupptillhörighet, en viktig del av den jag var och även om jag aldrig vågade stå i klacken (jag var nog mer av en grubblare än en skrikare; eller, om sanningen ska fram, mer en fegis än en tuffing) hade jag HIF-flaggor och bilder över väggarna i mitt tonårsrum. Så man får nog säga att kärleken till klubben kommit med, om inte modersmjölken, så i alla fall barnkalassaften. 2. Alla relationer har sina ups and downs, beskriv din värsta (längsta?) dalgång i din HIF-relation. -Det måste ha varit när jag bodde i London 97. Internet och mobiltelefoner var fortfarande en exotisk lyxvara och det var smått hopplöst att hålla koll på hemmaplan (sjukt att det bara var drygt 10 år sedan; känns närmare 1800-talet än 2009). Som exempel på den knapphändiga kontakten med Sverige kan nämnas att en kompis skickade Grammisgalan på VHS och detta ledde nästan till tårar av hemlängtan. Alltså: detta måste ha varit den period då jag haft sämst koll på HIF i mitt vuxna liv. Sen kom man ju hem till fina år 98 och 99. 3. Din största kärleksförklaring till HIF är? -Här måste jag väl helt enkelt svara låten På gator röda och blå. Det var så skönt på kvällen när jag skrivit den. Kändes, utan att någon annan människa dittills fått höra den, som jag fått ur mig något jag burit på så länge. Ett par dagar tidigare hade min bror Kalle och jag pratat om just en låt om HIF och Helsingborg och konstaterat hur svårt det är att göra en sådan, eftersom den helst skulle vara båda personlig och allmängiltig på något vis. Jag mailade min bror Kalle direkt när låten var klar och bad om hans åsikt med frågan: "Har jag gjort det?". "Det har du" svarade han. 4. Synth eller Heavy? -Haha! Den här frågan har jag inte fått sedan lågstadiet och då gällde det fan att svara rätt om man ville undvika stryk. Som tur var hade man god hjälp i sin gissning av klädstilen hos killen (det var nog faktiskt nästan uteslutande killar) som ställde frågan. Jag har nog alltid legat någonstans mitt emellan (pop/rock, för att använda en sjukt bred genrebeteckning) men MÅSTE jag välja mellan dessa tu så blir det synth. |
Med jämna mellanrum ger vi vår kunniga panel ett ämne att tycka till om. I vår starka panel sitter tre stora musikprofiler från Helsingborg. Jonas Jonasson - bob hund, Sci Fi Skåne m.m. Jejo Perkovic - Infinite Mass, The Bear Quartet m.m. Björn Helgesson - Björns Band och kanske mest känd som hymn-mannen. |
| frågor? | maila! |
info@bakgatan.se |