 |
|
|
|
 Jonas Jonasson |
|
 Jejo Perkovic |
1. Vad tycker du om att den störste lägger skorna på hyllan?
|
 Björn Helgesson |
1. Vad tycker du om att den störste lägger skorna på hyllan?
-Det är dubbla känslor. Å ena sidan kändes det riktigt tufft när det definitiva beskedet kom och jag grät, helt ärligt, ett par tårar över tangentbordet på jobbet. Samtidigt hamnade jag ganska snabbt i någon sorts känsla av lättnad, som jag tror enklast går att likna vid slutet på ett förhållande där man länge haft på känn att man skulle bli dumpad och liksom bara gått och våndats och väntat på det. När det sedan väl händer infinner sig, parallellt med sorgen, just lättnaden över att slippa hållas på halster och istället kunna börja bearbeta förlusten och därigenom få möjligheten att starta om på ny kula. Dessutom, i fallet Henke, har jag varit lite rädd den sista tiden för att hans karriär skulle få ett ovärdigt slut; en skada eller en ordentlig katastrofsäsong för HIF (och därigenom Henke). Ok, han slutar inte med ett SM-guld, men det är heller ingen genomklappning, speciellt inte av nummer 17 som i vanlig ordning gjort vad han ska och mer därtill den gångna säsongen. Alltså: självklart känns det tungt att kungen abdikerar men samtidigt är jag glad att han slutar när flaggan fortfarande vajar i topp och tycker faktiskt tillfället är ganska väl valt. 2. Vilket är i ditt tycke Henkes största prestation? -Det här är en svår fråga och jag har funderat länge nu och bollat Champions League-final, HIF-hemkomst, Bulgarien-nick och tillbaks till Allsvenskan-säsongen fram och tillbaka och kan verkligen inte bestämma mig för EN specifik prestation på fotbollsplanen. Därför svarar jag: tummen upp. Det är inte för att jag vill verka alternativ eller svår, men jag älskar Henkes signifikativa tumme i luften. Speciellt när han efter att fått en helt omöjlig långboll slagen mot sig vänder hemåt i en löpning och med huvudet nerborrat ändå visar tummen upp mot den precisionslöse medspelaren för att berömma intentionen och uppmuntra till ännu ett försök. En liten gest som alltid får mig att bli varm inombords. 3. Har du något "personligt" minne av Henke? -Precis som alla (eller i alla fall en överväldigande majoritet) av oss helsingborgare har jag ett liv kantat av Henke-minnen av mer eller mindre personlig karaktär. För egen del fick jag nöjet att bekanta mig med Henke när jag själv spelade i Högaborgs juniorlag. Henke hoppade in och tränade oss ett par gånger och dessutom jobbade han på Viskans fritidsgård; hängstället numero uno för oss Wieselgrenare. Där gick rastaflätan och jag en hel del hårda pingismatcher och han verkade mer imponerad av mina konster med den lilla vita platsbollen än med den stora läderkulan – jag minns särskilt ett tillfälle när mitt kompisgäng lirade boll i ”Kycklingburen” strax söder om Wieselgrensskolan och Henke cyklade förbi och vrålade ”Blomman (jag kallades så då) – var har du pingisbollen?”. En annan skön Henke-anekdot som jag inte kan låta bli att tråka ut er med är denna: Min mamma jobbade som kurator ett par år på just Wieselgrensskolan och Henke var väl inte direkt skolans plugghäst för att uttrycka det snällt. Vid ett tillfälle hade mamma strosat över skolgården och Henke hade, lite väl högljutt, kommenterat: ”Kolla, där går den där fula kuratorn”. Några år senare, när jag gick i 9:an och min lillebror i 1:an, berättade mamma detta med ett leende och jag kunde inte låta bli att föra tillbaka det hela till Henke (som vid tillfället alltså jobbade på fritidsgården och träffade min mamma varje dag när hon hämtade min lillebror där, men Henke hade ännu inte kopplat ihop att hon var ”den där fula kuratorn” från förr). ”Jaså, du tycker min mamma är ful?” frågade jag honom och han förstod ingenting tills jag förklarade. Mamma kan intyga att han från den dagen höll en tillbakadragen profil vid hämtningstid. Ok, det bästa till sist: Henrik Larsson är den enda människa på denna planet som sett mig simma 25 meter. Mitt förhållande till djupt vatten har alltid varit ansträngt och jag lärde mig inte simma som man skulle, utan fick gå i specialsimskola på vanlig lektionstid en gång i veckan hela jävla mellanstadiet. Men så en dag i 6:an fick mardrömmen ett slut och jag lyckades, med Henrik Larsson på bassängkanten hållandes en metallpinne framför mig om jag skulle tappa sugen, plaska mig fram ovan ytan i 25 meter. Efteråt, lycklig som det barn jag var, satt vi bredvid varandra i en fönsterkarm och jag berättade att jag skulle på 200 kronor av mamma nu när jag kunde simma. ”Jag borde få 100 av dom” svarade Henke med ett leende. För er som undrar: jag har inte simmat sedan dess… 4. Hur ersätter vi den störste? -Det gör vi kort och gott inte. Men jag tror verkligen vi skulle behöva värva en spelare med i alla fall hyfsat lik karaktär. För att inte Lantz ska behöva dra hela general-lasset själv så behöver vi en rutinerad pådrivare med tydliga ledaregenskaper som dessutom inte är rädd för att snacka på planen och ta ansvar för lagets gemensamma inställning. 5. Vi tycker att Henkes karriär borde förevigas på något sätt, antingen med en staty eller att man "pensionerar" tröja nummer 17. Låter det bra eller du har bättre ideér? -Hade vi varit ett hockeylag hade det varit givet att hissa upp tröja 17 i taket, men nu ligger väl en staty närmre till hands. Vad gäller att pensionera tröja 17 har jag faktiskt ingen direkt åsikt; Henke är större än sitt nummer och vill någon annan bära 17 så hade jag inte haft något emot det. Eller så låser vi in tröjan tills Jordan ska ha den… :-) Nä, jag vet inte hur något minnesmärke skulle kunna beskriva vad Henke har gjort för staden och klubben, men jag hade gärna tagit en promenad på Henrik Larssons Aveny… |
Historik:
|
| frågor? | maila! |
info@bakgatan.se |