Att släcka en eld…

…med en dunk bensin är precis den känslan man har timmarna före årets största bortamatch. Det behövs aldrig någon hets innan, alla bär på känslan och för den oinsatte kan jag hälsa att det inte är någon skön känsla. Supporterskap består av 90% ångest, 10% glädje i större delen av årets alla dagar. Derby är däremot 100% ångest. Du ser fram emot matchen lika mycket som ett tandläkarebesök där bedövningen inte hjälper när du skall dra ut 4 visdomständer. Det är fan inte friskt att vara supporter.

Bill Shanklys uttjatade citat stämmer så väl in så här i derbydagar.

” Some people think football is a matter of life and death. I assure you, it’s much more serious than that.”

Om vi lämnar ångestsyndromen och tar oss an vad som väntar oss i morgon finns det en hel del önskemål från min sida. Det är uttjatat, söndermalt men samtidigt krävs det en uppmaning åter igen.

1. 16:40 rullar invasionståget från knutpunkten, inte före, inte efter. Finns det chans att polisen sätter sig på tvären innan avgång? Ja, tyvärr. 16:40-avgången innebär att vi slipper småjogga till banken och på så sätt kan spara på röstresurserna en smula. Polisens enda anledning till sin avgångstid är att vi nästan blir tvungna att ta de bussar som finns i anslutning till centralstationen! Vi skall gå igenom byn!

2. Gå i normal takt i skithålan, håll ihop leden.

3. Sjung, och gör det högt som fan. Det är derby och vi skall höras!

4. tHIFo har säkert planerat något riktigt schyst i vanlig ordning, följ uppmaningarna!

5. HIF är förenat men klass- & stil. Vi kastar INTE in grejer på plan! (Så vida det inte är ett grishuvudet med riktning mot Thern).

6. Oavsett resultat ger vi allt hela matchen! Vi är inte mffare.

Så, nu tar jag ett gäng stesolid och inväntar morgondagen.

HATA malmö!


Comments are closed.