Dömd utan rättegång.

Det blåser nya vindar där ute. Rättegångarna har flyttat från domstolarna och in på tidningsredaktionerna. Den tredje statsmakten brukar man skämtsamt säga att polisen innehar men jag skulle vilja påstå att den posten prenumererar numera vårt mediesamhälle på. Media har som självutnämnd instans rätten att kränka någon innan vederbörande fått chansen till att försvara sig. Senast i raden av frihetstagande inom journalistkåren står HDs chefredaktör- & ansvarige utgivare Lars Johansson för.
Den 1:e juni publicerade HD den här artikeln:

Samma dag publicerar Lars Johansson följande en krönika:

Våld, självbild och kommunranking

”I dag publicerar vi en mycket rå bild på sidan A10. Den visar HIF-huliganer som överfaller en MFF-supporter. En av huliganerna sparkar den redan medvetslöse MFF-aren i huvudet. Därefter stampar han på hans huvud.
Den brutala misshandeln ägde rum På Järnvägsgatan före derbyt 23 juni i fjol. Offret var en 43-åring ”vanlig” supporter som råkade befinna sig på fel plats. Nu ett år senare kommer äntligen åtalet.
Vi valde att anonymisera människorna på bilden. Jo, jag väljer att kalla även de misstänkta för människor. Den ene gärningsmannen hade maskerat sig själv med en huva, men de andra på bilden tar vi mänskliga hänsyn till när vi pixlar deras ansikten. Om de blir identifierade är det risk att motståndarhuliganer vill hämnas.
Det var inget självklart beslut. Min grundinställning är egentligen att låta alla bilder som visar huliganism passera omaskerade. Huliganerna väljer själva att begå sina brott i en offentlig miljö på allmänna platser.
Antagonismen mellan Helsingborg och Malmö når sin yttersta perversitet genom fotbollen. Jag har skrivit det förr, respektera och dra nytta av varandra i stället. Det gäller i alla sammanhang.”

Lars Johansson, du bestämmer alltså på egen hand alltså om du vill ”outa” en misstänkt person som ännu inte blivit dömd och på så sätt riskera den omtalades framtid. Du är alltså ut över högst ansvarig för Helsingborgs Dagblad även domare & jury i samma person.
Nu valde du dock att inte visa vilka de eventuella förövarna i dramat var genom att ”pixla” ansiktena, all heder till det. Men enligt krönikan äger du rätten som självutnämnd högsta instans att bestämma detta.

Jag blir ärligt talat rädd när jag läser dina fördömanden. Du talar om att ”Om de blir identifierade är det risk att motståndarhuliganer vill hämnas.” och just därför har du/ni valt att dölja ansiktena. Själv anser jag att svensk lag står över era ”val”.

Jag är bara en enkel lekman i sammanhanget, varken journalist eller juridisk kunnig men jag har alltid tolkat svensk lag att man är oskyldig till motsatsen är bevisad och därför få du gärna läxa upp mig om jag är ute och turnerar.

Det här inlägget är tänkt att publiceras på www.bakgatan.se och därför tycker jag att du har rätten att bemöta min kritik innan det läggs upp. Jag tror du fattar piken…

Tack

Mvh

Ted Hundborg

Lars svarar:

Hej!

Juridik och publicistik är två olika saker. Vi kan och ska publicera en mängd olika artiklar oavsett om människor är dömda eller inte. Det finns massor av missförhållanden i samhället som inte skulle bli beskrivna annars.

Tryckfriheten är grundlagsskyddad och därmed överordnad andra lagar.

Men vi har ett pressetiskt system som alla ansvarsfulla medier anslutet sig till. Systemet med ansvarig utgivare är en av grundpelarna i det. Jag tar fullt ansvar för allt vi publicerar till skillnad från diverse obskyra bloggar som inte har någon ansvarig utgivare.

Huliganbilden är en dokumentär bild som ska publiceras oavsett om någon är dömd eller inte. Den är en fryst bild av en vidrig verklighet. Människor som begår den typen av handlingar inför hundratals vittnen får räkna med att de kan fångas på bild och hamna i tidningen.

Med vänlig hälsning,

Lars Johansson



One Response to Dömd utan rättegång.

  1. Pingback:Sarkasmen- & ironins högborg. | Bakgatan