Vi ska ut i Europa igen!

Vidare i Europa och väntan på tåget. Vad gör man? Givetvis in på Pressbyrån och tjuvläser kvällstidningar. Lite om matchen, lite om att Olympia inte håller måttet i Europa… och så ett massivt solo på paniktrumman över de fruktade polska supportrarna. Reine som var på plats vid matchen mellan Slask och Podgorica var skakad efter att Slask-supportrar hade försökt attackera tillresta montenegriner: – Res inte, de är helt galna, var budskapet.

Ok, vi vet alla att de flesta polska klubbar har fanatiska, passionerade supportrar, och att det även finns en jävligt tung ligistkultur i Polen. Men känner vi inte igen det här från matchen mot Galatasaray? Den gången kryllade det av snusförnuftiga svenssons som förklarade att åkte vi ner, ja då skulle vi komma hem som kebab. Gala hade ju dödat två Leeds-supportrar och förvandlat Köpenhamn till en krigszon ett par år senare – alltså var det självklart att de skulle slakta oss!

Vi som var på plats vet hur det slutade. Gala-supportrarna sket ett långt stycke i oss, och den enda aggression den kvällen från hemmasupportrarna var gentemot det egna laget.

Tillbaka till polackerna. Ja, de är som sagt tunga. Men att det såg ut som det gjorde mot Podgorica var ingen tillfällighet. Följande blogg ger lite av en förklaring:

http://ceefootball.wordpress.com/2012/07/25/the-worst-away-trip-imaginable/

Jag säger inte att det är en fullkomligt tillförlitlig version av vad som hände. Men det är inte heller troligt att den är helt tagen ur luften. Och representerar den hur polackerna upplevde situationen – ja, då är det plötsligt inte alls särskilt märkligt att Slask-supportrarna kokade inför returkampen. Hur hade du reagerat om familjesupportrar till HIF hade blivit attackerade på bortaplan? Vi hade reagerat på samma sätt som polackerna. Det är helt naturligt. Att utgå från att Slasks supportrar helt ur luften var så laddade inför matchen… ja, det är lite som om TNS-supportrarna hade grundat sin uppfattning om oss på vår behandling av partybönderna vid ett derby.

Vi kommer att åka ner. Och ja, självklart är en tur till Wroclaw en helt annan värld än att åka till Borås eller Malmö. Men att utgå från att vi är ett massivt hatobjekt för polackerna? Njae, den köper jag inte.

För övrigt är det lite lustigt att vi får två så stora kontraster till matcher efter varandra. Först till lilla sömniga landsbygdshålan Oswestry och sen till ett Wroclaw där förhållningssättet till det där med fotboll är lite annat. Det är en av tjusningarna med Europa-matcherna. Faktum är att jag på ett sätt föredrar de tidiga omgångarna – just för att de bjuder på så annorlunda upplevelser. Att åka till Friesland och se ett bra lag på en modern stadion är liksom inte riktigt samma sak som att studsa runt på en walesisk – eller engelsk? Hur var det nu? – läktare som mest liknar ett partytält, eller gå på en match i Armeniens huvudstad, med militärorkester under pågående match. Ni som var med i Oswestry, tack för en fet resa! För att sammanfatta kort:

– De flesta av oss höll sig i Manchester. Första besöket för undertecknad och jag kunde konstatera att det är en riktigt liten stad – innerstan är knappt större än Malmös, trots 2,5-3 miljoner invånare i storstadsområdet! – där priserna ligger sjukt mycket lägre än i London, ölen serveras MED skum (till skillnad från i Cockneyland) och pubarna tack och lov inte hela högen har förvandlats till smarta coctailbarer, dyra lägenheter eller gastropubar. Nästa gång jag skall till UK på supa-och-svina-helg med polarna överväger jag helt klart att droppa London till förmån för Manchester.

– Oswestry är… eh, ÄNNU mindre än Manchester! Faktiskt till och med mindre än Helsingborg. Vilket gjorde upplevelsen ännu mer bisarr. Orten har inte ens en egen station, utan man går av i… Gobowen. Invånarantal 4000. Att komma av ett tåg mitt ute i ingenstans för att på den första puben man hittar mötas av allas vår favoritnärking sladdrar lite om att… ja, det är ingen metropol. Vi märktes i byn.

– Legendarisk pubsamling. Både ljudvolym och humor var på topp. Men bäst var nog ändå de Oswestry-bor som hade förväntat sig en stilla pint efter jobb på sin lokala pub, bara för att upptäcka att stället hade förvandlats till en liten, högludd del av Skåne. Att de efter blivit färdiga med att gnugga ögonen sen kom till att önska oss lycka till – ja, det bjöd på en överraskning tillbaka. TNS är inte alls populära i Oswestry. Helt enkelt för att klubben slukade gamla klassiska Oswestry Town i en sammanslagning. Idag håller de flesta i Oswestry inte alls på TNS, utan på samma storklubbar som Svenne Banan följer från Telegrafens källare.


Bild: Samlingen utanför puben.

– Världens sämsta plastplan. Värre än Örebros gamla. Som en dörrmatta. På riktigt. 0-0 på den är i efterhand ok.

– En kombination av pub och lekland i huvudbyggnaden – nej, inte huvudläktaren, för den hade bara 30 VIP-platser och inget mer – är knappast något du hittar i Socialstyrelsens ingen-öl-och-på-med-cykelhjälmen-och-för-fan-inga-hundar-inomhus-för-då-dör-allergikerna-Sverige. Men i UK dör inte barnen för att fassan sitter bredvid och diskuterar matchen över en öl.

– Läktarhumorn på bortamatchen. Ibland var den standard. Ibland var den obegriplig (”Are you Celtic in disguise?” Ursäkta? Var är poängen i det?). Och ibland var den briljant. När till och med hemmapubliken flabbar, ja då gör man nog något rätt. ”You´re not really Welsh”, ”You´re supposed to be a sheep”, ”You´re supposed to be asleep” och ”You´re only here for the burgers”… Att det sen fortsatte hela vägen ”hem” till Manchester med en walesisk busschaufför som sjöng ”We love fluffy sheep” gjorde inte direkt det hela sämre. Tack!

Jag räknar iskallt med att någon av polackerna i våra led tar taktpinnen och lär oss alla vad ”en jävla massa rörmokare” heter på polska. Det är dags för nästa Europa-resa.


Comments are closed.