Prioritering & reskrönika.

Jag tror inte jag är ensam om hur jag känner för Allsvenskan säsong 2012. Med missad Champions league-kvalificering stod det klart att vi skulle lira Europa league istället. Twente, Valenica & Hannover på menyn, fint som snus. Det rimmar faktiskt mycket bättre än Häcken, Mjällby och alla andra inhemska alternativ, tyvärr. Årets Allsvenska är lika het som f*ttan på en eskimå.

London, Valencia & retur.

London var bokat sedan tidigare, 18-23:e september. I panik fixades även en avstickare till Valencia 20-21:e. Resan var således komplett! Kom till London på tisdagen och fick se Millwall i vanlig ordning åka på pumpen hemma, denna gång mot Cardiff. Inget att rapportera om, usel stämning och det sedvanliga samt svårslagna ”pisstagandet”.

En sen utekväll på onsdagen i London bäddade för en sjukt seg avresa 07:30 på torsdagen med destination Valencia. Väl på plats hade mitt Visakort gjort sitt sista inköp och jag var till stor del strandad i den märkliga byn på östkusten utan stålar… Vid middagstid efter ha vandrat nära 2 mil i 30 graders värme fick jag nog och sms:a en annan HIFare som kom förbi med taxi och hämtade upp samt lånade ut betalningsmedel för min snabba visit, oändligt tacksam!
Man är van att värma upp på en sunkig pizzeria/pub här hemma men i Valencia låg ett 10-tal HIFare utslängda på den mäktiga stranden nedanför vårt hotell och lapade sol och cervesa. Lite senare mötte vi upp de andra rödblå på en pizzeria nära stadion och kannor med öl rann ner snabbare än en mff-marsch genom Helsingborg. Stämningen på arenan var som ni som satt hemma vid tvapparaterna usel, Levante är en skitklubb när det kommer till stämning och ärligt spel. (Spansk fotboll generellt).

Återresa till London dagen efter 21:00 bäddade för ytterliggare en dag på stranden, det är som sagt ett rent helvete att vara supporter…
Avslutade hela trippen på lördagen med att återvända till The Den för match mellan Millwall-Brighton, och ny förlust.
Tre matcher, tre förluster men ack så vackra minnen.

Meningen var inte att skriva en reskrönika utan att belysa vad som prioriteras just nu. För egen del smäller Europa league högst, jag menar hur ofta spelar vi i Europasammanhang? Mjällby, Häcken etc. borta i all ära men inget slår resorna utanför norden, inget! Just därför tror jag att de Allsvenska resorna får sig en törn, tyvärr. Rätt eller fel? Oavsett reser jag i vanlig ordning till Mjällby osv. men dragningskraften eller engagemanget ligger på en helt annan nivå när vi är avhuggna från allt med medaljstrid att göra.
Fokuseringen och prioriteringen kommer dock att läggas på Svenska cupen, där borde vår- och Kärnans satsning ligga nu.

Hur prioriterar du?


Comments are closed.