Stålbadet för en supporter.

Så här några dagar efter den traumatiska upplösningen som den franska domaren bjöd på i Hannover behöver man som en hängiven supporter reflektera över den senaste tidens händelser, ja kanske för hela säsongen. Det är lätt att ta till stora motorsågen och att se allt i svart eller vitt när motgångarna blir som slag i ansiktet.
HIF går in i årets säsong som ett stabilt vinnarlag med klang och jubelföreställning från ett historiskt 2011. Redan efter de första matcherna i våras anade man oråd. Flytet och den extra turen var som bortblåst helt enkelt. Det har även kommit att känneteckna i stort sett hela säsongen. Det som retar upp en mest är alla de förlorade poäng och billigt insläppta mål de sista matchminuterna trots spelövertag i flertalet av matcherna. Under förra året manglade HIF ner motståndarna som inte hade ork att resa sig i slutet. I år har de sista spelminuterna inneburet svår ångest för en HIF supporter. Vad har felet varit frågar man sig? ny backlinje till varje match pga. skador, för många matcher, orutin eller bara slumpen?

Givetvis har flera ljusglimtar funnits! Få andra lag i landet kommer upp i samma bolltempo och det har laget visat mot tufft europeiskt motstånd i höst att det går att rubba klubbar i Tyskland, Holland och Spanien. Som det ser ut nu blir det tyvärr inget vidare spel efter gruppspelet denna gång. Men HIF är fortfarande det senaste laget i Sverige som deltagit i ett EL-slutspel och ett gruppspel i Champions league, hur mycket medierna än skriver spaltmeter om andra lag!

Det återstår nu två EL-matcher och visar laget upp samma kämpaglöd så kommer säsongen avslutas snyggt och bereda väg för flytet som kommer 2013. Stålbadet är avklarat nu!

Vi ses på Olympia eller någon annanstans!

Bästa hälsningar ”Göingen”


Comments are closed.