Union Berlin vs. Aalen.

Dagen efter att HIF rånats på en poäng i Hannover begav sig ett tiotal HIF:are vidare mot Berlin. På schemat stod bland annat matchen mellan Union Berlin och Aalen i 2 Bundesliga. Båda klubbarna placerar sig för närvarande i mitten av tabellen men förväntningarna var ändå hyfsat stora. Avspark redan klockan 13:00 gjorde att det var ett minst sagt slitet sällskap som slängde sig in i en stortaxi för transport österut. 30 min senare anlände vi till stadionområdet och gatorna som ledde till arenan kantades av öldrickande supportrar i skinnvästar, jeansjackor och hästsvansar. Att vi var i Tyskland var rätt uppenbart…

Vi visste sedan innan att den ena långsidan var under ombyggnad, så endast tre läktare var öppna denna dag. Arenan består till 85 procent av ståplats under tak och långsidan vi stod på var onumrerad. Bara att knalla in och hitta ett räcka ett hänga mot. Försäljare med fatölstankar på ryggen gick runt och hällde upp halvlitersöl för trettio spänn till törstiga supportrar. På ölglasen fanns fyra budord: Bua aldrig ut det egna laget. Gör aldrig en av våra spelare till en syndabock. Gå aldrig från stadion innan matchen är slut. Att vara hes är en Unionsupporters träningsvärk.

Arenans kapacitet under ombyggnaden är ca 17 000, och publiksiffran denna lördag landade på drygt 15 100. Av dessa var något hundratal Aalen-supportrar som inte direkt gjorde något väsen av sig. De hade ett gäng trummor som de körde trumsolon med, och ibland hoppade de runt i märkliga formationer. Just det, de tog även av sig skorna och slog mot varandra. Därefter kastade de upp sina huvudbonader i luften innan de återigen delade in sig i olika hopp-formationer. Ja, ni fattar, de fick Elfsborgs supporterkultur att framstå som attraktiv.

Hemmasupportrarna då? Bakom ena målet fanns en grupp supportrar som höll igång konstant på klassiskt tyskt manér. Trumma, flaggor och mycket sång. Inget särskilt att höja på ögonbrynen över. På övriga arenan var folk som fotbollspublik är generellt. Högljudda och engagerade. Vid ett par tillfällen hängde hela arenan på i sångerna som startades bakom mål, och ibland startades sångerna på långsidan. Peppandet och inlevelsen var dock konstant.

Union har en politisk historia, något som jag inte har tid eller kunnande att gå in på i detalj. Rekommenderar dock följande länk för den som är intresserad av en kort inblick i ämnet. http://sverigesradio.se/sida/artikel.as … =Ljudklipp

Matchen höll usel kvalité. HIF hade förmodligen vunnit 9 av 10 matcher mot båda lagen. 0-0 slutade matchen, till vår besvikelse. Vi hade gärna velat uppleva ett målfirande. Publiken stod kvar och sjöng för laget efter matchen och därefter stannade många kvar inne på stadionområdet där det fanns gott om öl och mat i olika tält till väldigt förmånliga priser. Vi högg glatt in på det som grillen hade att erbjuda. 17 kronor för en välgrillad Bratwurst är helt OK. När det började regna var det dock läge att röra oss mot de centrala delarna igen, nöjda med upplevelsen, även om ett bättre resultat för Union säkert hade genererat bättre stämning. Ur stämningssynpunkt kan Union säkert vara grymt mot rätt motstånd och vid rätt match. Jag nöjer mig med att vara nöjd med besöket, men planerar förmodligen inte in något nytt inom den närmsta framtiden. Det jag gärna tar med mig hem till Sverige är dock tyskarnas mentalitet. Ståplats, starköl och ett gediget engagemang för klubben. Kombinera detta med en jävla massa mat så har man en lördagseftermiddag helt i min smak.

/Rosehill Park on Behalf of Berlingänget 2012.


Comments are closed.