Varberg borta – så fett!

En polare beskrev något jag inte kunde släppa innan matchen. Han berättade om hur han hade haft sömnproblem och längtat som en idiot efter den här dagen.

Hur han var sådär nervös och fylld med tillförsikt som man bara blir för Varberg borta på en plastplan om man är nybliven farsa och liksom inte kan åka på allt längre men så gärna, så gärna vill.

Den här matchen var liksom urtypen av hardcorematch och så jävla skön just för att vi som tänker som min polare fick en beskärd del av tillfredsställelse.

Det är inte alltid smart att försöka ha moderiktiga trainers. Även om ZX700 är en aning maffigare doja för att vara adidas, så kan jag meddela att tårna blir kalla i arktisk kyla. Detta liksom gick vidare i att hela jag blev lite nedkyld och i kombination med ett försök att vara verbal samt en tidigare begynnande förkylning mynnade helt enkelt ut i att jag nästan inte kan prata nu. Jag kan definitivt inte få näsan att sluta rinna. Eller andas ordentligt. Helt enkelt så mår jag som en säck potatis och det är inte superkul.

Lägg då till att jag jobbade natt igår, och har 8 timmar kvar på jobb nu med. Detta innebar bara tre timmars sömn, och de som känner mig vet att när det blir under nio timmar så blir jag lite gnällig. Som en blandning av ett kolikbarn och den där dörren som var ivägen när man i tonåren försökte smyga in på sitt rum utan att väcka föräldrarna efter en alldeles för sen kväll. Ungefär så gnällig vill jag vara nu.

Då kommer jag in på nätet och ser att större delen av gnället inte kommer från oss som var på plats, utan från de som inte kunde få en livefeed/tv-sändning/gratis-stream att njuta av framför brasan ikväll.

Helt allvarligt?

Det kanske ”är 2013” och sociala medier finns överallt.

Men kom igen?

Det kanske känns ovanligt att ingen täcker HIF. Det kanske tom känns fel. Det kanske är dåligt för HIF.

Men ändå?

Det är såklart en självklarhet för Sveriges bästa klubb att sändas på bästa sändningstid varje match. Att det visas det nått rödblått konkursmässigt substitut från en stad mest känd för att jag bor där och att de tycker det är kul att använda roliga ordvitsar är obegripligt. Att det är mot ett förortslag från Ryssland med en förväxt baby som mittback där Tarmo Neemelu tillsammans med Petar Puaca hade varit dagens bästa spelare är ett mysterium.

Fast – ärligt talat?

Grejen är att det tar emot att vara fotbollssupporter. Det svider. Man går igenom motgångar, helveten och skärseldar – såväl fysiska som mentala. Man får planka sig igenom hela Sverige för att komma fram och man får sitta på det underbetalda nattjobbet med en begynnande lungsot. Man får stå ut med motgångar, tårdrypande farväl av legender, äckliga uppköpta domare och stolpe ut in absurdum.

Det är liksom det som gör det värt. Man offrar en del av sig för något. Sen kommer belöningen som är så bra, så bra. Varberg borta – även vi hardcoreidioter får ha något! Och jag mår trots att allt runt omkring mig talar för motsatsen helt fantastiskt. Prisa herren för glorifierade träningsmatcher som inte ens media bemödar sig med att bevaka, det är balsam för själen! Och vi som var på plats och frös oss halvt ihjäl förtjänade faktiskt den ensamrätten vi fick.

/Byggmark


Comments are closed.