Det är igång, livet är iordning!

Missade tyvärr matchen i Farum men idag hade jag blivit betrodd av min klubb att klara av att se på fotboll och självklart tar jag den! För this is fan it, det här lever man för!

Man drar på sig långkalsongerna, kylan i Köpenhamn från förra året är fortfarande ett färskt minne. Slänger lite vemodigt på sig jackan man haft hela vintern, helst hade man ju velat vara mer fotbollsklädd men det är bara några få grader…Till sist snörar man på sig dom där allt för optimistiska skorna, det är ju ändå fotboll, det är HIF igen!

Man gör det för att gå och ställa sig vid en plastplan med sina bästa polare, se de idel kända ansikten som man ser vid varenda sådant här tillfälle, medan Accam ger ifrån sig gälla skrik efter en spark på ett fruset smalben, medan Gustav Jarl, klubbens egen producerade högerytter drar en soloräd och serverar Gud som lika distinkt som för tio år sen trycker in 1-0.

 

Men innan man ger sig av för att göra det som är det mest betydelsefulla i sitt liv, då läser man ett inlägg på ett socialt forum där skribenten konstaterade att ett supporterskap till Manchester United banne mig inte bara är ett intresse och en kärlek till klubben, det är en livsstil!

 

En cirka 3 timmars resa 12 gånger om året (högt räknat) för att sitta i Old Traffords fåtölj-stolar och se på ett lag som oftast vinner är ingen livsstil!

 

Att leva för en klubb är att ta ledigt från ditt jobb eller skolan för att sätta dig i en buss utan AC och fungerande toalett med 50 andra välkända ansikten för att göra en resa på 120 mil och se ett lag som förmodligen kommer åka hem tomhänta.

Det är att sätta dig på ett flyg till London för att där sätta dig på en buss som under de närmsta åtta timmarna ska ta dig till Glasgow och en returmatch med förutsättningarna 0-2.

Det är att istället för bussbyte i London sätta dig på ett tåg som ska ta dig ut till Gobowen och en arena med träläktare och partytält lag.

Det är att varannan vecka (nåja) sätta dig med samma folk, samma musik, med samma fina öl och göra en resa som du har längtat efter sedan du gjorde den förra.

Det är att varje gång du tänker på din klubb få en krypande känsla av ångest längst ryggraden. Det är att få en kärlekskänsla som inte den vackraste tjejen kan ge dig, varje gång dina tankar råkar snudda vid klubben i ditt hjärta. Det är att aldrig kunna släppa tanken på din klubb, den finns alltid med dig, var du än går, varje dag!

Det är vad HIF handlar om, jag är HIF, mitt liv är HIF! Det är något du aldrig kommer att förstå från din TV-soffa!


Comments are closed.