Kan tysk fotboll vara en förebild?

Något säger mig att HIF och framförallt Paul Myllenberg fått sig en rejäl tankeställare efter alla fadäser, knepiga uttalanden & hur man borde förmedla informationen till supportrar & sponsorer.

Därför ger vi här på Bakgatan Paul en chans att förklara i ett ”öppet brev” hur hans vision för HIF ser ut, samt vad vi kan göra tillsammans för att nå dit.

Jag tror det är väldigt nyttigt att komma med synpunkter, frågor etc. till Pauls brev, givetvis bör detta göras via email eller per telefon till Myllenberg. Vi befinner oss i en jävigt dålig sits, ekonomiskt & tabellmässigt, att då fortsätta kasta skit på varandra kommer bara rendera att vi gräver vår grav, HIFs, som vår egen supporterkultur.

/ Ted

Här följer Pauls ”öppna brev”.

Kan tysk fotboll vara en förebild?

Ja, det tycker jag. Bundesliga har visat på 15 års oavbruten framgång, både sportsligt och ekonomiskt, men också ur ett supporterperspektiv. Men vad menar jag egentligen och varför skriver jag om detta?
Jo, det har spridits många uppfattningar om mig den senaste tiden och hur jag ser på fotboll, därför vill jag en gång för alla berätta vad jag personligen tycker.

Jag är uppfödd på ståplats på Olympia, jag har följt i princip alla matcher på plats från Stattenakurvan på den gamla arenan och sedan från sektion 36 på östra när den byggdes om och slutligen på västra från 2005 då jag började jobba på heltid för föreningen i mitt hjärta.

Jag har också följt europeisk fotboll noga under dessa år, framförallt den tyska utvecklingen.
I Tyskland har man lyckats att öka sin publik, man har slutsålda arenor på många ställen men har bevarat ståplats och bortapublik samtidigt som man har lyckats utveckla hospitality-delen och tjänat pengar på den. Avgörande var naturligtvis VM 2006 som startade en arenaboom över landet och därmed gav förutsättningarna.

Men många klubbar, till skillnad från England, säljer inte ut alla platser i förväg, de ser till att man alltid kan få nya fans och tittar inte efter ”turistpubliken” som tagit över Emirates och Camp Nou. Tyskarna har också lyckats prissätta sina biljetter på ett sätt som gör att fotbollen fortfarande kan ses av alla, oavsett inkomst. De värderar sina fans högt och har lyckats behålla många landslagsspelare i sin liga.
Jag vill att vi gör detsamma. Ombyggnaden av 37:an till ståplats som jag drev igenom är ett konkret exempel. När vi så småningom får vår efterlängtade ombyggnad av Olympia så utgör 37:an grunden för den ”röda väggen” som jag tror och hoppas att vi skall kunna skapa på södra.
Alla vill ha det positiva läktarstödet, spelare, ledare, medlemmar och sponsorer. Jag tror också alla vill kunna identifiera sig och delta i det. Jag hyllar den positiva läktarkulturen och vill tacka alla som bidrar till den.
För att lyckas med detta måste man arbeta tillsammans. För mig personligen har det ingen betydelse egentligen vem som gör vad, det är resultatet som räknas. Alla som kan bidra till det positiva är välkomna.  Här är fotbollen unik, det är få områden i samhället som kan generera sådan kraft.
Den senaste tiden har vi fått lägga mycket kraft på saker som mest varit ”första hjälpen”. Det har givit en enorm respons på olika sätt från många håll i hela landet. Om vi kan rikta all den energin åt ett och samma håll så blir vi enormt starka. Och jag är övertygad om att det kan vi.

Det är viktigt att agera och göra sin röst hörd. Efter supercupfinalen i Malmö 2010 riktade jag stark kritik mot Polisens agerande för att jag tyckte att deras taktik den gången inte var en framkomlig väg. Men genom dialog, mycket tid och arbete, ser jag att det går att finna nya vägar. Supporterdialogen som startade på mitt initiativ i slutet av förra årtiondet har varit framgångsrik. Anställningen av SLO likaså. Dialogen får aldrig upphöra, den måste fortsätta.

Men det finns också en annan sak som jag tror kommit i skymundan. Det är utbildning och nu undrar ni vad f-n jag menar. Vadå utbildning. Ja, ordet är kanske inte det optimala men vad jag menar är att vi måste höja diskussionsnivån med supportrar, medlemmar och sponsorer så att klubben och svensk fotboll kan utvecklas. I samtal med mina kontakter i klubbar i Belgien och Portugal, de är jämförbara länder i både yta och invånarantal, så har man faktiskt kommit betydligt längre. De har också en högre ranking internationellt.
Om våra fans, medlemmar och sponsorer förstår varför klubben agerar på ett visst sätt är det mycket lättare att acceptera beslutet. Det betyder att klubben kanske måste ”utbilda” i hur regelverket fungerar, hur man förändrar det, hur man tillämpar det och att vi visar på hur det passar in i vår strategi. Likaså måste klubben och dess anställda, ledare och spelare utbildas att förstå vilka värderingar och normer som gäller för supporterskapet. Genom diskussion och dialog skapas en gemensam förståelse för vilken väg som väljs och vilka konsekvenser det får. Men allt detta kräver tid, det är inte gjort över en natt, men det finns ingen anledning att dröja.

Helsingborg som stad, HIF som klubb och alla dem som engagerar sig i oss är unika. Ingen annanstans finns det ett sådant engagemang för en klubb som i Helsingborg sett till regionens yta och befolkning. Det måste vi ta väl hand om, det är ett gemensamt ansvar. Oavsett och alltid.

Paul Myllenberg


Comments are closed.