En varm söndag som ger hopp om framtiden

Det var varmt på bortasektionen på Bravida Arena i söndags. Jävligt varmt. Det var även ganska trångt- 500-600 HIF:are gjorde resan till Hisingen för att stötta HIF och jag tycker att vi gjorde det med den äran. Visst mattades stödet av något efter två tappade ledningar i hettan, men sett över hela matchen så var insatsen klart godkänd och mer därtill.

Det har varit en hel del diskussioner angående bortaföljet under den första halvan av säsongen och de har ju varit befogade. Vi har haft några siffror som verkligen inte varit acceptabla, där Elfsborg borta sticker ut negativt. Och när saker och ting är dåligt tycker jag det är ett sundhetstecken att det finns utrymme för intern kritik och självrannsakan, så länge det är konstruktivt. Tänk er motsatsen, att ingen hade brytt sig. DET hade varit problematiskt.

Men om vi ska kritisera när vi inte presterar så måste vi också unna oss att slå oss för bröstet när vi gör bra saker.

Fyra organiserade bussar och 3-400 privatresenärer till Häcken är kanske ingen supersiffra men om man vägar in omständigheterna så har vi all anledning att vara nöjda. Tabellmässigt är vi rätt cementerade i mittenträsket, vi har inte slagit Häcken borta på tusen år och vi har haft en vikande publiktrend i allmänhet.

Att över 500 män, kvinnor och barn ändå bestämmer sig för att offra 8-10 timmar av sin lediga sommarsöndag på att stötta HIF skänker ett fint hopp om framtiden. Jag kan tänka mig att stranden vore ett rätt lockande alternativ på årets varmaste dag annars, istället för att plöja E6:an fram och tillbaks i en buss eller bil.

Jag vet att det finns supportrar till andra klubbar som tycker att 500 är en usel siffra men jag kunde inte bry mig mindre. Att jämföra oss med andra klubbar är meningslöst – vi kan och ska bara jämföra oss med oss själva.

Och att vi som enda klubb i landet frekvent tar striden mot plastmattorna gör mig också stolt. Jag ska inte raljera över andra supportrars flathet i frågan i det här inlägget men det är skönt att se att vi värnar om fotbollen. Sen att andra klubbars supportrar tycker att protesten föll platt för att banderollerna var gjorda av plast är mest bara roligt. Snacka om att vara totalt bortgjord när man likställer budskapsbanderoller på en läktare med spelunderlag. Antar att de stickar sina egna halsdukar också. Annars kan de ju börja med det samtidigt som de hoppar runt på sina arenor med företagsnamn och balkongmattor. Så fortsätter vi fokusera på det som verkligen är viktigt.

Nu väntar två Stockholmslag på hemmaplan. Djurgården på måndag och sen AIK söndagen därpå. Hur intresset bland gemene man ser ut inför de här matcherna vet jag inte, men vi som stöttat under våren ska givetvis dyka upp och dra med oss folk i vår omgivning. Sådana här sommarmatcher på Olympia är bland det bästa som finns. Nyklippt, perfekt gräsmatta, kvällssol och bra stämning som triggas igång av att det finns motstånd på läktaren. Längtar redan.

Vi kommer troligtvis inte att uppleva någon vidare dramatik i någon ände av tabellen i oktober, men över 500 rödblå på Hisingen visar att supporterskapet handlar om mer än siffror i en tabell.

Rosehill Park
Sundsbusarna


Comments are closed.