Jag är så förbannat trött på era åsikter

Problemen med våld och oroligheter runt fotbollsmatcher i Sverige är värre än någonsin. Vanliga människor vågar inte vistas utomhus på matchdagar eftersom att risken att hamna mitt emellan våldsamma huligangäng är för stor. Det kastas bengaler till höger och vänster, tusentals människor vrålar dödshot varje match och varannan supporter bär maskering för ansiktet.

Så ser verkligheten ut om man läser uttalanden från politiker, ledarskribenter och privatpersoner i kommentarsfält.

Vi som faktiskt går på fotboll varje vecka ser en annan verklighet. Jag ska inte falla in i samma enkelspåriga retorik och argumentera för att inget av det jag raljerar om ovan har inträffat, för det har det ju, men om man ser det ur ett större perspektiv så är det idag lugnare än på länge att gå på fotboll. Inte minst i Helsingborg. Och den som även ser ”hat-sånger” som kriminellt beteende kan lugna sig med att även dessa är i klar minoritet.

Det räcker att man lägger någon timme på att ta reda på statistik om antal incidenter i samband med HIF:s matcher det senaste året för att man snabbt ska inse att ropen på ”hårdare tag” är rejält överdrivna.

Men det är precis så det funkar. Med medievetenskapliga termer kallas det Agenda Setting, ett begrepp som oftast används i samband med riksdags-eller presidentval.

Media är med och styr vilka frågor som människor ska ha åsikter om genom att skriva mycket om dessa ämnen. Och det som det skrivs mycket om i media blir viktigt i människors ögon och det som är viktigt måste man ha en åsikt om

Det blir en (ond) spiral eftersom människors nyfödda engagemang i frågan leder till att den ges ännu mer utrymme, media vill ju skriva om det som folk pratar om i fikarummen. Och så spinner det vidare till dess att något annat ämne tar över topplistorna.

Just nu är det bengaler och fotbollsvåld som står högt på agendan. Ofta finns det en utlösande händelse som får drevet att gå igång, den är gången var det troligtvis bengalkastningen på Gamla Ullevi för ett par veckor sedan. En helt idiotisk handling naturligtvis som inte på något sätt kan försvaras. Men likväl en isolerad händelse.

Vips så var fotbollsvåld och bengaler på allas läppar.

Och när ett ämne är högt upp på mediernas och allmänhetens agenda, vilka tror ni ser sin chans då? Politiker såklart. Politiker vill synas i frågor som är viktiga för människor, inget konstigt i det kanske. Men en grundläggande förutsättning för att kasta sig in i debatten borde vara någon form av kunskap om det som diskuteras.
Knappast.

Här handlar det om att vinna sympatier och plocka billiga poänger, ju snabbare desto bättre. Det gäller att smida medan järnet är varmt. Därför såg vi häromdagen en högt uppsatt politiker uttala sig om att HIF ”daltade med de mörka krafterna”. Han syftade på att HIF undersöker möjligheterna för legal och säker pyroteknik på Olympia. Att kompromissa för att hitta lösningar på en till synes ostoppbar konflikt är tydligen inte önskvärt.

Det som fascinerar mig mest med alla kritiker och proffstyckare är att de kan få så många ryggdunkningar utan att leverera ett enda rimligt förslag till lösning. Och då kategoriserar jag inte ”låt klacken ta ansvar” och ”spela inför tomma läktare” som seriösa förslag.

Men det är väl så det funkar, människor gillar budskap som är lätta att ta till sig. Det är betydligt svårare och jobbigare att faktiskt se en frågas komplexitet och föra en nyanserad debatt. Fan ta den som ställer en jobbig motfråga om möjliga konsekvenser eller moraliska dilemman.

Så vad får vi då?

Å ena sidan har vi fotbollsklubbar och supportrar som har en ständig dialog och som söker vägar framåt, med god insikt i de frågor som diskuteras. På sidlinjen står människor som inleder sina texter med ”Jag går sällan på fotboll, men…” och kastar fördömanden och levererar verklighetsfrånvända domedagsprofetior i en rasande fart. Givetvis finns det även regelbundna fotbollsbesökare som fördömer exempelvis bengaler, men min erfarenhet är att dessa är mer nyanserade i sina åsikter.

Det kan hända att ni vill väl, alla ni som spyr galla på fotbollen. Ni kanske på riktigt tror att verkligheten ser ut så som den ibland beskrivs i kommentarsfält på nätet?

Men vet ni va? Jag är så förbannat trött på era åsikter.

Jag vet att vi har yttrandefrihet i det här landet men ni skadar oss och våra föreningar när ni tävlar om att skrika högst i en fråga ni inte brydde er om för ett halvår sen. Men det kanske är det ni vill? Extra skadligt är det såklart när personer som sitter på inflytelserika positioner tar ton med enkelspårig och generaliserande retorik.

Så, för allas välmående, kan vi inte enas om några spelregler för den fortsatta debatten:

1. Visa ödmjukhet om det är en fråga du inte har så mycket kunskap i eller erfarenhet av. Ställ frågor och läs på.
2. Lyssna på andras argument, även om de kanske inte är lika förenklade och generaliserande som de som dominerar debatten. Gäller båda sidor.
3. Bilda dig en egen uppfattning. Tro inte på allt du läser. Din åsikt kommer väga betydligt tyngre när du slipper inleda din argumentation med ”Jag går aldrig på fotboll mer, men…

Tack för ordet.

Rosehill Park
Sundsbusarna


Comments are closed.