Även ett principfast supporterhjärta måste kunna förlåta

I november 2004 kunde alla HIF:are läsa att Mattias Lindström valde att lämna klubben som Bosman. Ny klubbadress blev Aalborg i Danmark. Många blev upprörda och tyckte att Mattias lämnade oss i sticket. Bara året innan hade vi varit nära en konkurs och vi var beroende av varenda krona vi kunde få in. En utebliven övergångssumma för en spelare som Lindström sved, både klubbkassan och i våra hjärtan.

Det är elva år sedan nu och mycket har hänt sedan dess. Mattias Lindström har hunnit med att spela i Österrikiska ligan och i GAIS. Vid flera tillfällen har han öppet sagt att han ångrar att han lämnade klubben som Bosman och när han skrev på för GAIS var det med en klausul i kontraktet som sa att GAIS var tvungna att släppa honom om HIF erbjöd en låg fastställd summa.

Och 2010 var Matte återigen i den rödblå dressen. I supporterled var det delade känslor. Vi supportrar är av naturen långsinta varelser som inte i första taget är villiga att dra ett streck över händelser och ageranden som vi anser felaktiga. På gott och ont antar jag. Jag tycker om den närmast hänsynslösa synen på lojalitet och att ingen någonsin har rätt att behandla vår klubb illa. Men det måste också finnas utrymme att förlåta och gå vidare. Och i Mattias Lindströms fall har jag gjort det. Han har under åren i klubben kommit att bli en ikon och jag tror inte att någon HIF-supporter tar miste på hans kärlek till föreningen.

På lördag gör han sin sista match i HIF-tröjan. Vi är av tradition usla på att tacka av spelare, med undantag för när Henke gjorde sin sista match. Det var en värdig och fin avrundning på en makalös karriär. Men nu har vi chansen att göra det på ett snyggt sätt.

Pär Hansson lämnar oss också som Bosman efter säsongen. Där kan man också ha olika åsikter men från min sida är det inga hard feelings. Vi hade troligtvis chansen att sälja Pär efter framgångsåren 2010-2011 men valde istället att förlänga och erbjuda ett bra kontrakt för att han skulle stanna kvar. Även om vi inte kommer få någon övergångssumma för honom så är hans bidrag till klubbens framgångar betalning nog i mina ögon. Utan Pär tror jag inte att vi hade vunnit SM-guld 2011, exempelvis. Hans insatser mellan stolparna i Helsingborgs IF har varit ovärderliga.

Så, på lördag hoppas jag att många sluter upp på Olympia och tackar av Pär Hansson och Mattias Lindström. I dagens HIF är det två ikoner och jag kan inget annat än att önska dem lycka till framöver, var de än hamnar.

Mattias Lindström fick aldrig höra sin sång igen efter återkomsten till Di röe. Det var en markering från oss supportrar, att man förlorar vissa privilegier när man i våra ögon sviker oss. Men på lördag tänker jag ge Mattias Lindström en värdig avtackning och jag hoppas att fler tänker i samma banor.

För när man summerar ihop plus och minus så har han faktiskt förtjänat det.

Tack för allt, Mattias och Pär!

Rosehill Park

Bild: Expressen.


Comments are closed.