Gästblogg: Ett lag som behöver sin stad och en stad som behöver sitt lag

En tidig vårdag i Helsingborg. När jag står på toppen av terrasstrapporna och blickar västerut ser jag båtarna som sakta glider över sundet. I horisonten ser jag grannlandet och rakt nedanför ser jag stortorget och dess många kullerstenar. Det är en sällsynt vacker vy. Båtarna till Helsingör, terrasstrapporna och Kärnan som reser sig strax bakom mig är alla starka symboler för Sundets Pärla.

En annan stark symbol ligger en kort promenad därifrån och är just nu under förändring. När jag kommer gåendes på Magnus Erikssons gata, förbi Olympia Pizzeria, så tornar den upp sig. Så stor och mäktig att jag har svårt att slita blicken. Södra ståplats har verkligen blivit en dröm som gått i uppfyllelse och i samband med årets hemmapremiär var det tydligt vad läktaren kommer betyda för stämningen på Olympia.

Olympia. Hemmaplan för Helsingborgs IF i över 100 år. Medan andra klubbar byggt nya arenor i städernas utkanter och sålt ut namnen till olika banker och företag har Olympia legat still. På samma plats och med samma namn. Innanför de fasader som nu får ett nytt utseende trängs tusentals minnen. Straffdraman, guldfiranden, cupfinaler, premiärer, europamatcher. Ibland har läktarna varit så överfulla att folk fått stå på de mest konstiga sätt för att få en skymt av planen nedanför. Som förresten är en gräsmatta, precis som det ska vara men allt för ofta inte är.

Vi HIF:are har otroligt mycket att vara stolta över och jag funderar ibland på om helsingborgaren blivit bortskämd. Av de lag som ligger i Allsvenskan idag är det bara HIF och IFK Göteborg som inte varit nere och vänt i Superettan de senaste 20 åren. I fikarum på arbetsplatser och i skolors korridorer har vi skrutit om San Siro-Svens räddning mot Inter, om Stavrums guldmål på Nya Ullevi och om prisskåp som fyllts på i en rask takt.

Nu är verkligheten en annan. Vi får kämpa för varje poäng och såväl toppstrid som europaspel känns lika avlägset som Helsingör en dimmig höstdag. Helsingborgs IF är inne i en svacka och vi ska nog inse att vägen tillbaka kan vara både krokig och lång.

Det är då vi ska påminna oss om vad HIF egentligen står för. HIF är inte guldmatcherna eller kvalen till Europa. HIF är inte heller pokalerna i prisskåpet även om de är en del av vår anrika historia. HIF är större än så. HIF är stadens lag, vår lokala klubb. HIF sitter i hjärtat på många av de människor jag ser när jag står på terrasstrapporna och blickar ner mot Stortorget. HIF är en del av stadens själ och en symbol för Helsingborg som vida överglänser både båtarna och Kärnan.

Det är dags att vi visar vad HIF betyder för oss, även i motgång. Inledningen av Allsvenskan har varit minst sagt svajig och frustrationen är stor på många håll. Jag tycker det är bra. I fotbollssammanhang finns det inget värre än likgiltighet och jag ser hellre supportrar som spottar och fräser än supportrar som bara slutar bry sig. För de som spottar och fräser kommer stå där på läktaren nästa match och sjunga för klubben. För HIF finns i deras hjärtan och de är en del av klubbens själ.

Nu på lördag har Supporterklubben Kärnan utlyst Röd Lördag och i mina ögon kunde den inte ha kommit mer lägligt. För Röd Lördag handlar om vår kärlek till HIF och stoltheten över våra färger. Det handlar inte om tabellplacering eller sportslig framgång och vem vi möter är helt oviktigt. Det här är vår dag, från början till slut.

Jag vågar nästan lova att södra kommer vibrera när domaren blåser igång matchen klockan 16.00. Över 2000 sjöng fram HIF från läktaren i hemmapremiären och på lördag ska vi bli ännu fler. Så fundera på vad HIF egentligen betyder för dig och fixa dina biljetter till lördagens match. Varför inte bjuda med en vän som du vet har hjärtat på rätt ställe?

HIF är en klubb som behöver stödet från sin stad. Och Helsingborg är en stad som behöver HIF. Vi ska vända detta. Spelare, ledare och supportrar. Det är vi som tillsammans är Helsingborgs IF.

Vi ses på Olympia!

/HIF i hjärta och själ


Comments are closed.