• Tag Archives Helsingborgs IF
  • Nya HIF, med byggstart 2016

    Klockan är strax efter sex. Jag sitter på ett expresståg tillsammans med mina vänner på väg mot Helsingborg, vår hemstad. Vagnen vi sitter i är varm och tyst, tystnaden gör nästan att stämningen blir lite tryckt. Men det passar mig ganska bra, jag ska upp tidigt imorgon och kan må bra av lite vila på tåget.

    Jag befinner mig i en konstig sinnesstämning, i en gråzon efter ett totalt glädjerus och en växande besvikelse.

    Jag funderar på om jag kanske skulle försöka hitta någon fotbollskrönika, kanske av Wilbacher eller Borell? Tiden får gärna gå lite snabbare. Kompisarna mitt emot pratar om något jag knappt uppfattar, det känns ointressant. Vad är klockan? Jag kollar telefonen, 18:15, ungefär. Jag lägger ner den igen. Den plingar till, jag böjer mig slött fram för att se vad det är, säkert något ointressant mejl. Men det har hänt

     

    Malmö FF – AIK 1-1 92’, Mathias Ranégie

     

    Jag flyger upp i ett enormt glädje vrål. JAAAAA, JAAAAA, JAAAAA!!!!

     

    Jag skriker, jag skriker bara rakt ut och rastar mig över mina kompisar som knappt hunnit uppfatta vad som hänt. Malmö har skickat guldet till Helsingborg och det abonnerade expresståget exploderar i glädjescener som borde ha fått tåget att spåra ur. Champagnekorkar smäller som raketer på nyår och taket i vagnarna ser ut som att det funnits en enorm fontän i tåget. Händelserna som utspelar sig på tåget är idag mycket vaga, men dem finns där. Som en avlägsen dröm, något jag aldrig kommer att glömma. En känsla som aldrig kommer att försvinna ur mig, glädje i sin renaste form.

     

    Tåget från Göteborg har anlänt till sin slutdestination, Knutpunkten i Helsingborg. Jag är en av de första som sätter min fot på perrongen jag springer, springer på perrongen. Det känns dimmigt här nere. Är det bengaler? Nej då hade brandlarmet gått. Det är ingen dimma, det är jag. Jag befinner mig i min glädjedimma. Jag är framme vid den mötande folkmassan som tagit rulltrappan ner på perrongen. Jag skriker, jag vet inte vad jag skriker. Men jag skriker av hela min lungkapacitet.

     

    Jag tar mig mot rulltrappan, jag når Knutpunktens entréplan. Mer människor, sjukt mycket människor. Var ska jag? Jag vet inte, men jag måste ut. Jag springer fortfarande, jag vet inte av vilken anledningen, men jag springer så snabbt jag kan. Ut på gatan, det kommer bilar och det är ett under att jag inte blir påkörd. Vi ska till Olympia, vi ska dit och möta våra spelare, våra hjältar!

     

    Fuck! Champagnen är inlåst på Knutpunkten, jag måste hämta den. Tillbaka in, bland alla människor. Människor som kramas, vissa gråter. Glädjetårar som bara den största glädjen kan framkalla. Jag hämtar ut min champagne och springer för andra gången ut på Drottninggatan och upp mot Olympia. Var blev mina kompisar av? Ingen aning men jag är ganska säker på att jag kommer träffa på de uppe på Olympia.

     

    Jag springer igen, jag vet fortfarande inte varför. Men en sak vet jag, vi är Svenska jävla Mästare 2011! Vi är HIF och vi är fan bäst!

     

    Uppe på Olympia träffar jag mycket riktigt på mina kompisar som gjorde resan upp till Göteborg med. Men inte bara de, jag träffar alla jag känner. Alla är där och alla vill dela glädjen över att Helsingborgs IF är Svenska mästare 2011.

    Firandet på Olympia fortsätter under en lång tid, spelarna kommer ut på planen, en efter en kommer de. Pär Hansson, Rachid Bouaouzan, Erik Sundin och Ardian Gashi. De var våra stjärnor då och det var så vi firade dem tillsammans med mannen som var vår general, Conny Karlsson.

     

    Firandet för supportrarna pågick långt in på småtimmarna runt om på stadens pubar. Vi firade det guld vi precis säkrat och det Champions League-spel som väntande under sommaren 2012, ett europaspel som bjöd på fina resultat och fantastiska presentationer av nya, kanske ännu större, stjärnor.

    Jag vet inte när jag gick hem och jag brydde mig inte om det längre, det skulle bli lätt att komma upp i vilket fall som helst. Men jag kan lova att det var mörkt.

     

    Ett mörker, som än idag, ligger kvar mellan den storhetstid vi befann oss i då och den vardag vi lever i idag.

    Idag har vi inga stjärnor eller en guldvinnande tränare. Vi har ett stjärnlöst lag med bra balans mellan ungt och hungrigt och gammalt och rutinerat. Men idag har vi en sak som det fattades utrymme för 2011/2012. Utrymme för lokal anknytning. Våra mest lovande, och förhoppningsvis framträdande, spelare är idag fostrade i HIF. Vissa av de har gått mer eller mindre hela vägen genom klubben. Vi tränas av en HIF-legend född och uppväxt i  Helsingborg.

    Det ska vi ta vara på, HIF ska bli en klubb byggd på lokala förmåger. Både på planen och på läktaren. Vi ska tillsammans göra Helsingborgs IF till det den skall vara, hela stadens klubb.

     

    Vi har underlaget, jag vet att vi har viljan! Men framförallt så har vi utrymmet.

    Vi har förmodligen inga framgångsår framför oss och det innebär att vi inte kommer få några supportrar födda av framgång, likt mupparna i söder. Vi ska föda supportrar genom hjärta och lokalpatriotism. Vi ska föda supportrar, som precis du och jag, står kvar när det stormar. Vi ska föda supportrar som viger sitt liv åt klubben i sitt hjärta, vi ska föda supportrar som för resten av sina liv kommer leva för Helsingborgs IF. Vi ska bygga framtidens HIF, med start nu!

     

    Steg ett i denna resa är att Du som läser detta inlägg köper ditt årskort på Olympia för säsongen 2016, det spelar ingen roll till vilken sektion. Bli medlem i klubben och vår supporterklubb Kärnan.

     

    Tillsammans är vi HIF. Nya HIF, på Nya Olympia

     

    Köp årskort här:

    http://www.hif.se/

     

    Bli medlem i världens vackraste lag:

    http://medlem.hif.se/sida/?ID=61233

     

    Bli medlem i din supporterklubb:

    http://www.karnan.nu/bli-medlem/

     

    Nu kör vi!



  • Featured ImageHannover away!

    Här har ni mina bilder från Hannover. På grund av mörkret samt brist på en vettig blixt så blev bilderna på marschen lite halvtaskiga. (Extern blixt får bli nästa investering). Väl inne på arenan så fick jag endast fota fram tills tionde matchminuten, för att sedan låsa in kameran i containern vid insläppet. Tyvärr så var det heller inte någon optimal vinkel att fota ifrån, så därför kan jag tyvärr inte ge några rättvisa bilder på tifot. Continue reading  Post ID 1829