En japansk harley. (Del I)

Från en japansk Harley Davidson till en råbarkad industriarbetare! (Resupplevelser från Manchester/Sheffield)

Är du city-supporter bör du hoppa över inledande stycke, är du där emot vän av fotboll- och supporterkultur kanske du finner följande rappakalja intressant. Även en varning utfärdad gällande de uselt komponerade metaforerna. 

Vi gjorde en resa likt Michael J Fox i ”Tillbaka till framtiden”. Från moderskeppet Etihad i Manchester år 2035 till ett nedlagt stålverk år 1982 i Sheffield. Åter, förlåt city-fans, men vad i helvete är det för ”produkt” ni följer? Jag skriver produkt då det jag fick uppleva var sterilare än en obruten nålförpackning hos din lokala tatuerare. Fullsatt, ”ett halvt norrderby” och fortsatt stor potential att sno titeln av ärkerivalen från samma stad. Stämningen före, under- och efter matchen mellan City och Blackburn var lika trollbindande och upplyftande som en söndagsmiddag med en släkt du mer än gärna slipper engagera dig med. Utan tvekan det tråkigaste- och mest värdelösa jag upplevt i samband med mina resor ön.

Hemmapubliken var lika engagerade som valfri tyst sittplats i Sverige. Blackburns anhängare hade tydligen givit upp matchen innan avspark då deras följe hade kunnat mäta sig med Trelleborgs i Sundsvall.

Pengar kan köpa en fin arena, fantastiska spelare- och sjuhelvetes fint utbud i kioskerna men aldrig, aldrig kärleken från supportrarna. Något City verkar ha glömt bort…

Läste på fotbolldirekt.se att en av bröderna Olsson i Blackburn hade varit imponerad av ljudnivån när Balotelli slängde in 1:an… Sen spelade han också i Halmstad förra säsongen.

Kanske dumt att döma ut City efter ett besök kan tyckas, men seriöst? Jag har hört katter knulla med större inlevelse. Nä vänner, vi lämnar den påklistrade verkligheten och går direkt det vi hade kommit över för…


One Response to En japansk harley. (Del I)

  1. Pingback:Ted