En nystart på flera plan

Vårsäsongen 2012 har stundtals känts som en fet jävla baksmälla, efter det redan legendariska firandet förra säsongen. Knappt hade man frossat färdigt i alla klipp som lagts upp förrän säsongen 2012 sparkade igång. Ett till stora delar nytt lag skulle möta förväntningarna från oss supportrar, som trots flera tunga avbräck var minst lika stora som förra året. Hur gick det? Nyförvärven har levererat i olika utsträckning och åsikterna om deras kvalitéer har skapat livliga diskussioner på diverse forum. Ska Sörum skjutas? Har Uronen för hög lön? Är det sant att Hanstveit spelat i landslaget? Kritiken mot succé-Conny började också höras från flera håll. Varför hatar han Álvaro? Varför byter han så sent? Varför reagerar han inte när matchen är på väg att totalt glida oss ur händerna? Sammanfattningsvis; det har skapats en del frågetecken i kölvattnet efter förra årets succélag som drog fram som en guldfärgad atlantångare och mosade allt motstånd. Dessa frågetecken mynnade för ett tag sedan ut i ett stort utropstecken när P-O fick sparken och Conny veckan efter valde att lämna i protest. Diskussionerna var åter igång, denna gång var det Jesper Jansson som fick bära hundhuvudet, som så många gånger förr. Oavsett vad som hände så finns det ett faktum som ingen kan ändra på; Conny och P-O är för evigt inskrivna i HIF:s Hall of Fame. Legender för all framtid.

Jag tänker inte ägna detta inlägg åt att argumentera för någon sida, utan snarare till att hylla engagemanget. Att det finns så många starka åsikter och viljor kring Helsingborgs IF är ett tecken på ett stort intresse och ett passionerat engagemang för klubben. Även om diskussionerna stundtals blivit lite väl bitska så är det skönt att se att folk bryr sig! I många andra klubbar rycker folk på axlarna åt det mesta, det kommer fortfarande att spelas hemmamatch varannan vecka, vad som händer bakom kulisserna är av mindre intresse. Jag är övertygad om att skitklubbar som Örebro och Elfsborg hade kunnat anställa Bob Sinclair som tränare utan att några arga röster hade höjts.

Inför den andra halvan av denna säsong känns ordet nystart som extremt passande. En ny tränarduo är på plats (som också varit omdiskuterad) och Kärnans bussar rullar igen. Luften har rensats och viktiga frågor har diskuterats på de supportermöten som har ägt rum. Vi har ett europakval att se fram emot och att nå en bra placering i Allsvenskan är definitivt inte kört. Men för att Kärnans resor ska bli lyckade, för att vi ska ha en chans att kvala in i någon av europaturneringarna och för att vi ska kunna utmana om en europaplats i Allsvenskan så behövs vi supportrar. Vi måste helt enkelt ta oss i kragen! Oavsett vad vi tycker om den turbulens som präglat HIF den senaste tiden så måste vi komma ihåg det viktigaste; det är vi som är klubben. Vi är den enda spelaren som aldrig varit uppe för diskussion under Silly Season. Vi skulle aldrig tacka ja till ett anbud från en storklubb och vi skulle aldrig få för oss att lägga skorna på hyllan vid 35. Vi är fastcementerade på Olympias läktare oavsett vad som händer i styrelserummet och på plan. Nu är det upp till oss att peka ut färdriktningen inför hösten! Diskussionerna som Sörum, JJ, bengaler, bussresor, Hrgota och Schwartz får gärna fortsätta, men på läktaren ska vi visa vilka vi är. Som Kalle Nordström sa i Supporter-Tv häromdagen; Svarta Blixten, SM-guldet och Elfsborg borta 2011. Det är stunder som dessa vi minns, och det är delvis upp till oss at återskapa dem.

Nu kör i snart igen, och lagen som ska få sota för vår turbulenta vårsäsong är många. Gefle är först ut och då ska vi jobba för att fylla de sjungande sektionerna med engagerade HIF:are. Oavsett åsikter om JJ, Sörum och bortaresorna så står vi enade på läktaren. Låt oss göra en nystart som heter duga!

HIF tills jag dör!

// Rosehill Park


Comments are closed.