Julafton, -I Augusti?

Pirret i magen startade redan dagen innan, lite som kvällen innan julafton… Klockans visare har rört sig löjligt sakta trots det mesta skall vara enormt hightech nu för tiden. Allt har känts som ett uselt förspel där man bara väntar på att få ”komma till”.

Klockan slog 12:00 CET, pulsen var dödligt nära en infarkt. Det hela kändes som ett triss-skrap, plötsligt så händer. Vi fick de vi ville ha, Mother fucking Celtic FC!

Efteråt har allt känns som man varit en sjukt tillfredställd kvinna med snopptrosa och burret inställt på max. Kan slå vad om att hade det pågått ett världskrig samtidigt i grannens trädgård hade jag inte märkt det.

Det står nu alltså mellan den lilla klubben i norden mot giganterna från Skottland om en plats i Champions league!

Timmarna efteråt har gått åt att leta resalternativ, försöka få ledigt från jobbet etc. Pungen kändes tömd och du var beredd på att slå dig till ro när du märker att det ligger ytterliggare ett paket under din ”påhittade julgran i Augusti”.

Pulsen gör sig till känna igen, du har liksom redan klämt på paketet ett gäng gånger den senaste månaden men inte vågat gissa… Pappret kastat och den fina knuten är nu i tusen stykker och fram tittar nästa ”skottska” överraskning, -Alejandro Bedoya!

…och jag som inte trodde att julafton kunde engagera mig lika mycket längre. Välkomna Celtic och ett ännu större välkomnande till Bedoya!


Comments are closed.