Bad Moon Rising

Bloggande. Vafaen, någon måste ju göra det. Och eftersom Republik Skåne är fast på sin lokala Kneipe och Ted tycker att det ultimata sättet att uttrycka sig är ett format som knappt räcker för att beskriva ett mellanmål (ja, twitter) så får väl jag stå för den biten:

– Två matcher kvar och precis allt har gått åt helvete. Efter söndagens fiasko på plastbanan i Åtvidaberg kan vi nu konstatera att vi på de tio senaste allsvenska matcherna har tre segrar, tre oavgjorda och fyra förluster. Med samma takt hela säsongen hade vi landat på 36 poäng – vilket förmodligen skulle ge oss en plats strax över kvalstrecket tillsammans med storlag som Gefle och BP.

– Nu hade det inte spelat någon roll om matchen i söndags så hade gått på en golfgreen – med mål i samma storlek – för vi hade ändå förlorat stort. Men att skitlag efter skitlag ska kunna ta genvägen plastbana till en allsvensk existens, det är pinsamt för sporten. Och mindre pinsamt blir det inte när man konstaterar att plastlagen tar upp platser som riktiga klubbar BORDE ha. För vad är det som skiljer riktiga klubbar från plastklubbarna? Precis, de har supportrar. Och fotbollssupportrar accepterar inte plastbanor.

timthumb

I Landskrona har man visat detta. Efter en hård kamp lyckades supportrarna till stadens lag stoppa planerna på att lägga en plastmatta på IP. Vad har klubbar som Elfsborg, Hammarby och Djurgården gjort? ”Hääääliga” Bajen med de fantastiska supportrarna? Sorry, men att hoppa upp och ner till en trumma räknas inte riktigt lika högt som att faktiskt vara med där det räknas. BoIS må vara en liten skitklubb men de HAR bättre supportrar än Bajen. Så enkelt är det.

– Arild Stavrum skrev nyligen för norska TV2 ( du hittar hans text på: http://blogg.tv2.no/arildstavrum/2013/10/18/en-liten-gresstue/ ) om  problemet med plastbanor. I ett av världens rikaste länder anser man sig uppenbarligen inte ha råd med planunderhåll, och i takt med att plasten har brett ut sig har norska ligan störtdykt både i internationell ranking och vad gäller publiksiffror. Idag är hälften av banorna i Tippeligaen plast, och Stavrum påpekar att norska spelare växer upp med ett annat underlag än sporten normalt spelas på. Man riskerar att tappa norsk talangutveckling helt.

– Arild Stavrum, ja. Väcker deffo en del minnen. Vid den här tiden 1999 hade vi Bajen i sista hemmamatchen, innan det var dags för IFK på bortaplan. Det stod 0-0 i halvtid och jag kommer fortfarande ihåg att ”Bad Moon Rising” spelades som något slags olycksbådande soundtrack när man gick där bakom Södra stå. Vi vann med 2-0 och Södra – eller HIF-läktaren som den var känd som – kokade när Wahlen gjorde det andra målet. Just den där sortens målfirande – där allt exploderar i ett fullkomligt kaos – är något jag saknar från gamla Södra. Jag tror vi var jävligast i allsvenskan på det. Vi har alltid haft en läktarkultur som har väldigt lite med Svenne Banan att göra, och med en så liten och renodlad grupp som det var frågan om då, var det inte konstigt att saker och ting liknade en urspårad punkspelning vid mål.

sodra

– På söndag är det sista matchen med gamla Södra. För oss gubbjävlar är det inte den första ”klackläktaren” – vi började mitt på Östra på 80-talet – men det är den mest utpräglade. Det var här vår moderna läktarkultur verkligen fick sin start. Lallandet från ”Buffalo Soldier”, ”HIF till allsvenskan chalalalala” till tonerna av ”Brown Girl In The Ring”, fylleklacken, solhattsmanin i mitten av 90-talet, box med snuten inne på arenan, bomberjackor och kängor, ”okontrollerat”, JJ med munspelet och ”Oh Susanna”, casulkulturens framväxt med Lacoste-trainers (på den tiden var Lacostes flagship store i Köpenhamn det enda stället i Skandinavien man kunde köpa dem, och de blev lite av en HIF-grej) och Burberry-rutor till förbannelse.  Vad är dina minnen från Södra? In på nostalgitråden ( http://www.bakgatan.se/forum3/viewtopic.php?f=14&t=2434) och droppa dem!

– Vi tar inte bara avsked från Södra. Vi ska också säga adjö till Sverker Eliasson och Daniel Andersson. I en värld där klubbkänsla och lojalitet inte betyder ett skit är de två lysande undantag. Du hittar två grymma intervjuer med dem på Kärnans sida:

http://www.karnan.nu/fran-bjuv-till-istanbul-som-malvakt-och-supporter/

http://www.karnan.nu/en-norrlandsk-saga-gar-mot-sitt-slut/

– Det blir alltså en speciell dag på söndag, och vi kommer att ta avsked från både läktare och trotjänare genom att flytta ner från 36-37 (och ett par andra sektioner också, antar jag) och återskapa det drag som kunde prägla Södra i sina bästa stunder. Det här matchen handlar inte om ett gäng överbetalda spelare som knappt orkar jogga hem. Den handlar om vår klubb – om oss! Så se till att jaga fatt i de där polarna som brukade följa med på matcherna innan de blev lata och bortskämda. På söndag är det tillbaka till vad fotboll handlar om.

Ses på Svanen!


Comments are closed.