Vad fan håller vi på med?

Den allsvenska premiären 2014 blev en svart helg för fotbollen.
Det som skulle bli en fest kom istället att präglas av besinningslöst våld,
något som kulminerade i att en fyrabarnsfar från Stockholm avled.
Vi på Bakgatan känner sorg. Sorg och skam.

Det har gått för långt, och vi har varit delaktiga.
Vi, liksom våra gelikar hos de andra stora klubbarna.

Det finns ingen som helst anledning att spela oskyldig och peka finger på en enskild klubb. Detta är inget HIF-problem. Eller Djurgården-problem.
Eller AIK- eller IFK-problem. Det gäller oss alla.
Vi har alla bidragit till att skapa den våldsspiral som till sist ledde till en 43-årings död. Den kultur vi har varit delaktiga i har haft en svart sida som till sist tagit över.
Den tragiska händelse som inträffade på Terrasstrapporna var bara en i raden av allvarliga dåd där respekten och konsekvenstänkandet har varit noll.

Runt alla de stora klubbarna har de senaste säsongerna inträffat
incidenter som även de hade kunnat sluta i dödsfall.
Det var bara en tidsfråga.
Vi kan inte göra det gjorda ogjort. Men vi kan tänka över vår roll i det hela.
Från ordval på nät och läktare, till attityden till händelser på gatan.
Det är dags att vi alla tar ett steg tillbaka och frågar oss själva:
Vad fan håller vi på med?

Vårt djupaste beklagande och medlidande går ut till familj,
släkt och vänner till den avlidne.
Vila i frid, Myggan.

 

 

 

 


Comments are closed.