Den löjliga säsongen.

Transferfönstret går mot sitt slut och man kan ställa sig frågan om HIF gjort ett bra sådant. Många utropar ja och hyllar JJ redan nu. Jag väljer att förhålla mig mer avvaktande och nöjt konstatera att HIF, glädjande nog, varit väldigt aktiva i transferfönstret. Anledningarna till aktiviteten ut och in i transferfönstret är två och lika nödvändiga bägge:

1. Ekonomin var tvungen att räddas upp och pengarna in för The Khalilis, Sadiku och Gashi kan mycket väl vara det som gör att vi slipper se rubriker om konkurshot i vinter.
2. Laget som spelade första halvan av årets allsvenska hade kört fast och stagnerat mer och mer. En infusion av nytt blod, nya impulser, ny vilja och nytt självförtroende var nödvändigt.

Hur ska man då bedöma de spelare som anslutit till vårt vackra lag? Som helhet är det svårt. Det är inte någon värvning som skriker spets, utan alla känns (än så länge) som habila och ekonomiska värvningar. Det kan tyckas tråkigt men är å andra sidan vad vi har råd med i detta läge. En dyr spetsvärvning hade inte varit försvarbar om den inte varit helt finansierad av externa medel och sådana verkar det råda brist på. Men oavsett det, så vet vi vad JJ åstadkommit förut, han har förvandlat fula ankungar, som ingen tror på, till nyckelspelare och ekonomiskt fördelaktiga affärer och förhoppningsvis har han lyckats igen. Nya spelare ger oss i alla fall lite hopp och något att se fram emot under resterande del av allsvenskan!

I mitt sinne svävar dock två stora orosmoln kvar: anfallsspelet och tränarteamet. Vi tar dem i tur och ordning. Jag tror nämligen att den största anledningen till att det sett stökigt ut i försvaret under stora delar av vissa matcher är den ibland totala brist på anfallsspel som vi haft. Har motståndarna känt att de har haft koll på vårt enda offensiva vapen (Accam) så har de flyttat upp sitt spel och bitit sig fast. Vårt centrala mittfält har hamnat i knät på backlinjen och förvirring har uppstått kring positioner. Eftersom självförtroende naggats bort har tilltron mellan spelarna på att kunna sköta sina roller varit obefintlig och varje spelare har försökt lösa flera uppgifter. Hönsgård har blivit resultatet och stundtals har vi sett utspelade ut av lag som vi konkurerar med i botten. Se Djurgården (som vann skotten med 20-8!) i senaste matchen och de två mötena mot Örebro innan det. Roar pratar ofta om att vi måste få till längre anfall och det är en del i problematiken. När vi börjar rulla boll på offensiv planhalva tar det ofta slut för tidigt pga felpassar eller undermåliga inlägg, men jag skulle vilja påstå att vi har ett ännu större problem och det är att komma till avslut. Våra anfall hotar nästan uteslutande då någon gör en individuell prestation och det har varit Accam som stått för dem. I den senaste matchen såg vi en fin av nyförvärvet Bojanic med, vilket gav hopp. Men att vårt anfallsspel är trubbigt och kanske rent av trubbigast i allsvenskan är mycket oroande. Vad har nyförvärven för chans att lyfta vårt anfallsspel då? En Bojanic på humör och med lite bättre fysik tror jag kan göra mycket i framspelsfasen. Hans teknik och blick verkar kunna hitta ytor och möjligheter, något vi saknat helt sedan Bedoya lämnade. Får vi behålla Accam så kan de två nog ha roligt tillsammans med motståndarförsvar. Dahlberg känns habil och jag tvivlar inte en sekund på att han kommer lösa sin roll bättre än Simovic gjort under det senaste året, men någon målspottare är han inte. Prins Jordan verkar ytterst intressant, men grabben är bara 17 år och vi kan inte hänga upp något på honom. Lovande inhopp och något mål blir det dock säkert av vår framtidsgrabb. Dock saknas det komplement som hade lyft hela HIFs spel: En målhungrig striker. Hade vi fått in en hyfsad sådan som kunde producera under resten av säsongen hade jag varit betydligt lugnare. Men situationen är som den är och vi har varken råd eller (tydligen) någon extern finansiär som vill hjälpa. Allt som allt blir bedömningen att det ser betydligt bättre ut framåt på förhand än innan. Det leder oss till mitt andra orosmoln: vårt tränarteam. Vårt lag har konstant underpresterat under det senaste året. Det har, vänligt sagt, varit svårt att skönja en spelide och spelare som på pappret är bra har individuellt underpresterat och kollektivt havererat. Självklart ligger en del av detta på de själva, men vårt tränarteam måste se till att lyfta kollektivet, motivera de, hålla de på tårna och se till att de är hungriga. Här har man misslyckats fatalt. Jag misstänker att vårt tränarteam är bra i medgång dvs förstärker kollektivet när det redan flyter på, men inkapabla i motgång. Med ett nytt spelarmaterial får man nu sin sista chans att få laget att prestera. Jag håller tummarna men är orolig för att tränarteamet inte räcker till.

Men är det inte ett ljus i tunneln där längst bort? Jag skulle sammanfatta transferfönstret som att vi återfått en strimma hopp. Kanske kan vi ändå ta oss igenom 2014 med fötterna på jorden och huvudet högt? Imorgon går vi på Olympia och ser vårt lag ta tre poäng mot Norrköping som det perfekta avstampet mot hösten och att säkra det kontrakt HIF som klubb ska ha. Oavsett hur det går framöver så är HIF vårt lag och det är dags att vi visar att vi inte är som medgångssupportrarna i söder. Vi håller på vårt lag i med- och motgång.

Avslutningsvis: Till alla nykomlingar, hjärtligt välkomna till HIF! Vi lovar inte framgångar eller guldregn under er tid i vår klubb, men vi lovar er att ni kommer bli berörda och aldrig glömma er tid här.

Vi är HIF!

Quine


Comments are closed.