2015 har redan börjat med en rivstart

När jag vaknade i går morse var det en vanlig, grå jävla måndag. Ny vecka på jobbet, småregnigt ute och fortfarande en evighet tills HIF-säsongen drar igång. Jag kan väl utan vidare omsvep erkänna att jag längtat efter uppehållet. Säsongen har inte direkt varit en tripp på lyckopiller så några månader av fotbollsfri vardag kan väl vara rätt skönt, tänkte jag. 

Men jag skulle få fel visade det sig, för plötsligt small det till. Det blev officiellt att Henke lämnar Falkenberg och efter några timmars spekulationer i sociala medier stod det klart att hans nya adress är Helsingborgs IF. Glädjen visste nästan inga gränser och jag drogs också med i vågen. Det blir väl lätt så när man inte haft så mycket annat att jubla åt under året.

Vi kan nog alla enas om att vi inte har en aning om hur Henke kommer vara som tränare i HIF eller hur han kommer passa in i organisationen. Det vi dock kan slå fast redan ett dygn efter beskedet är att hans blotta närvaro i klubben ger energi. Och just bristen på energi har åtminstone jag upplevt som ett stort problem under 2014. På planen, i HIF:s organisation och bland oss supportrar. När Henke i slutet av gårdagens presskonferens höjde rösten för att styra upp de efterföljande intervjuerna med journalistkåren, smålog jag för mig själv. Henke var hemma.

22 oktober och 10 november har varit välkomna och troligtvis helt nödvändiga energipiller som ger hopp om framtiden. Beslutet om Olympias ombyggnad och Henkes återkomst, två saker som får mig och troligen många fler, att se det där tidigare så efterlängtade vinteruppehållet som en långtråkig transportsträcka.

Suget efter 2015 blev inte direkt mindre när Kärnan sent igår släppte infon om nästa års första bortaresa. Det kändes som om någon under hela måndagen kastat in flera kilo snustorra grenar i en svagt pyrande HIF-glöd, som fick hela skiten att fullkomligt spraka till.

Det vore såklart naivt att tro att ombyggnaden och Henkes återkomst löser allt. Jag vill inte förringa dess betydelse, men det jag tror blir helt avgörande är det engagemang och hopp som dessa händelser föder.

För även med en ny arena och en legend vid rodret, så är det vårt engagemang som är grundpelaren i klubben. Supportrar, sponsorer och andra som vill HIF väl, det är vi som nu måste ta tillvara på möjligheten. Det gör vi bland annat genom att köpa säsongskort, snacka HIF med omgivningen och sprida den positiva energi som just nu finns runt klubben. Det är dags att vara lite kaxiga igen, att ta plats.

Det finns nämligen en kategori människor som jag har svårt för. Det är den kategori som gnäller och gnäller tills något går bra, och först då kliver fram och visar sitt stöd. Det dessa människor ofta inte inser är att det knappast är deras gnäll som plötsligt gett resultat, utan det positiva engagemang som brunnit vidare medan de lagt all sin energi på att gnälla.

Så jag hoppas att vi är många som nu är redo att kavla upp ärmarna och göra allt för att 2015 ska bli så bra som möjligt. Jag tror inte på SM-guld nästa år, topp tre blir också svårt. Men jag tror definitivt på en nystart som kommer ge oss en stabil grund att stå på framöver. Och i framtiden kommer vi vinna titlar igen, det är bara en tidsfråga. Och den dagen vi gör det hoppas jag att vi är många som känner att vi varit delaktiga i vändningen, med positivt engagemang och driv.

2014 började i rent mörker – 2015 har redan börjat med en rivstart.
Vi ses i Tipshallen den 24 januari!

Sign.
Rosehill Park


Comments are closed.