Tack för ishinken, Henke!

Realistiska målsättningar, professionalism på plan och kansli samt en kostym som är mer anpassad efter klubbens verkliga kroppshydda. Det är det vi har att vänta oss framöver med Henke vid rodret och jag är den förste att välkomna den nya inriktningen. Visst har det varit kul och inspirerande när ledande figurer inom klubben år efter år målat upp drömscenarier där HIF ska tillhöra eliten i Skandinavien men till slut blir det bara ihåligt och på gränsen till genant. När Henke stegade in i Olympias korridorer hade han med sig en spann med iskallt vatten, som han nu häller över hela organisationen. Ett friskt uppvaknande, tack för det.

Jag får en positiv magkänsla när jag läser intervjun med vår nye manager i dagens HD. Sen är det ju självklart så att ord är ord och handling är något helt annat, men Henke berör ändå en del frågor som legat och pyrt i många år. Och är det någon som har status och pondus nog att peka ut elefanten i rummet så är det Henke. Kan inte komma på någon annan som helt orädd hade kunnat gå in och säga att det varit för mycket skitsnack i huset och att vi haft överbetalda spelare.  Jag har en känsla av att det kan bli en del välbehövliga sammanstötningar på Olympia den närmsta tiden, och inte mig emot.

Jag vet inte hur många gånger i mitt supporterliv som jag tänkt tanken ”nu står vi inför en nystart”. Men att det är fler gånger än vad som varit befogat är ju självklart. Men aldrig har känslan varit så stark som nu. Ombyggnaden och Henke är naturligtvis huvudanledningarna till den känslan, men även det faktum att vi under 2014 någonstans var nere på botten och vände.

Jag måste säga att jag faktiskt ser fram emot några mellansäsonger. Som HIF:are är man van vid turbulens, höga toppar och djupa dalar. Nu vill jag ha stabilitet, trygghet och arbetsro. Och jag hoppas av hela mitt hjärta att det är Henrik Larsson som kan bidra till att skapa det.

Jag är väl medveten om att Henke säkert kan vara besvärlig att jobba tillsammans med, därför tror jag att det är helt avgörande att han fått så stort ansvar som han fått. Antingen vill man utnyttja Henkes register och kunskaper fullt ut, eller så ska man nog låta bli. Och det var väl också så att det var ett krav från Henkes sida, kanske för att han har stor insikt i hur organisationen ser ut. Han vill ha befogenhet att röra om i grytan och rensa i de hörn där det behövs.

Normalt är lågt ställda förväntningar och ”bygga från grunden” inte en marknadsförares dröm. Men i HIF:s fall tror jag att det är just detta som säljer, och nu ska jag vara ruskigt ärlig.

Jag är trött på att min klubb målar upp orealistiska målbilder. Jag är trött på att inte längre tro på det som klubben kommunicerar. Jag är trött på att läsa om intern turbulens i Olympias korridorer. Och jag är förbannat trött på att vara orolig.

Allt jag vill ha är en fotbollsklubb som är vår, och som vi kan vara stolta över. Och det är inte prat om titlar och europaspel som gör mig stolt, det är när spelare och anställda gör ett gediget arbete för klubbens bästa. Sen när framgångarna väl kommer, då är det det gedigna arbetet som lagt grunden.

Tack för ishinken, Henke. Nu kör vi.

Rosehill Park


Comments are closed.