2014… Hej då!

Att summera året med HIF ger en lagom dos av ångest så här i juletider. För att komma i skrivstämning sätter jag på sorglig indiepop.Att blicka tillbaka ger alltid perspektiv och kan snart blicka framåt mot nya mål i tillvaron. Med några få rader är det svårt att få med allt som hänt runt klubben detta år.

Ur ett supporterperspektiv har det varit en berg-dal-bana där uppförsbacken varit tung och nerför har det gått alltför snabbt. Att vårt stolta HIF figurerade i nerflyttningsdiskussionerna fanns liksom inte på kartan. Nu redde det upp sig under en lyckosam period efter sommaren. Roar med tränarteam hade väl inte de bästa förutsättningarna att få till ett slagkraftigt lag men vissa matcher var ju rena bottennappet coachmässigt.

En illa skött ekonomi och sned självbild är vad flertalet av de anställda i klubben lämnar efter sig. Likt förra gången HIF vann SM-guld kommer baksmällan och inget verkar fatta vad som hände. En gammal lyckosam vd jag haft sa; ”Laga taket när du har råd”. Back to basic alltså, igen. HIF har nu knappt något eget kapital kvar och spelarrättigheter sålda för att klara driften. Förstår att ordförande Olsson inte fortsätter efter detta år.

Nu ska det väljas en ny ordförande. Jag hoppas på en person som har en god ekonomisk känsla och har den rätta kommunikationen internt och externt för att lotsa HIF vidare. Nu väntar stora utmaningar organisatoriskt med delvis nya anställa och Henrik Larsson som manager. Hoppas alla har tålamod för detta!

Till det stora positiva räknas givetvis att ombyggnaden nu är igång. Stort kred till alla berörda som drivit på i processen. Om några år har vi landets bästa arena! Vem vill missa det? Inte jag i alla fall!


Vi ger aldrig upp!

 

Vi ses på Olympia eller någon annanstans!


Bästa hälsningar ”Göingen”


Comments are closed.