Vad hände med nyanserna och det kritiska tänkandet?

Varning, detta är inget renodlat HIF-inlägg. Bara så du vet.

Det finns en del fenomen jag verkligen hatar. Barnmisshandel, djurplågeri, våld mot oskyldiga. Listan kan nog göras hur lång som helst. Sen finns det en del saker som gör mig frustrerad och uppgiven. Den listan kan säkert också göras rätt lång, men i topp hamnar nog det här fenomenet att alla ska ha en stark åsikt om allt. Gärna då saker man inte har särskilt bra insikt i.

Vi ser det överallt. Sen kommentarsfunktioner till nyhetsartiklar på nätet blev populärt slår man sig för pannan otaliga gånger per dag. Jag argumenterar inte på något sätt emot yttrandefriheten men man jag kan knappast vara ensam om att reagera på människor som tvunget ska uttala sig om saker och händelser de inte har koll på?

För oss fotbollssupportrar har detta blivit vardag. Kändisar lägger sig i bengalfrågan och folk som främst följer allsvenskan via tv vet plötsligt exakt vad som hände mellan supportrar och polis i samband med ett derby. Det som är allra mest frustrerande är nog att det främst är människor utan vidare insyn som alltid har de starkaste och mest svårrubbade åsikterna.

Jag personligen brukar försöka ha en rätt ödmjuk inställning när jag ger mig in i debatter om ämnen jag inte har så stor kunskap om eller egen erfarenhet av. Utan att låta dryg så hade jag önskat att fler hade samma filosofi.

Senast idag kunde man läsa en artikel på Nyheter24 där en mamma berättade att polisens agerande mot supportrar fick henne att tveka inför att ta med sitt barn på fotboll. Hon berättade relativt ingående om sina upplevelser som aktiv supporter – om hur polisens attityd gjorde henne rädd. Och tidigare i veckan spreds artiklar om att en polisman slagit en supporter i huvudet med batong så att denne börjat blöda kraftigt.

De flesta som rör sig i kretsar med aktiva supportrar kan nog minnas tillfällen då de undrat vad polisen sysslat med.

Att polisen ibland agerar provokativt och våldsamt gör mig givetvis frustrerad, men det som nog gör mig ännu mer frustrerad är alla dessa förståsigpåare som ska berätta för omvärlden hur saker och ting ligger till. Att mannen som blev slagen i huvudet fick skylla sig själv för att polisen aldrig skulle göra något sådant oprovocerat. Och att kvinnan som skrev om sin rädsla för polisen är dum i huvudet av samma anledning.

Inte sällan visar det sig att personerna som kommenterar med dessa starka åsikter aldrig besöker Allsvenska matcher. Åtminstone befinner de sig aldrig i sammanhang där supportrar och polis vistas.

Vad hände med det kritiska tänkandet och varifrån kommer den här starka driften att uttala sig om saker man inte har en aning om? Förstå mig rätt nu, min avsikt är inte att välja sida mellan polis och supportrar, den debatten är bara ett exempel för att belysa ett fenomen. Jag kunde lika gärna ha skrivit om bengaler eller något fenomen från en annan del av samhället.

Och för att vara övertydlig. Jag vet att det finns supportrar som beter sig illa och att dessa i grunden är anledningen till att polis överhuvudtaget behöver jobba i samband med fotbollsmatcher. Jag är inte korkad. Men jag vet lika säkert att det finns poliser som missbrukar sitt maktutövande så att det drabbar oskyldiga supportrar. Jag har själv sett det otaliga gånger. Men jag har också mött trevliga poliser som uppträtt oerhört professionellt. Allt är inte svart eller vitt och det vore bra om den här typen av debatter kunde nyanseras en aning. Istället för att snabbt som ögat skriva ut att drabbade supportrar minsann får skylla sig själva och att folk som kritiserar polisen är notoriska polishatare som förmodligen också är kriminella.

I grunden handlar väl just den här frågan om ett oerhört starkt polisförtroende i kombination med en skev och stereotyp bild av hur en fotbollssupporter är.

Och när skapas stereotypa bilder? Jo, givetvis när man inte har ork eller möjlighet att tränga bakom myter och antaganden. Resultatet blir då en debatt där argumentationen byggs upp av egna föreställningar om hur världen ser ut. Rätt tröttsamt i längden.

Detsamma gäller ju frågan om bengaler, men det orkar jag inte gå in på nu. Den debatten har blivit polariserad och minst lika onyanserad som den om polisvåld. Antingen är man helt för och då ska det brännas fritt, eller så är man strängt emot för att det är förbjudet. Och starkast åsikter av alla har de som knappt vet skillnaden mellan en bengalbrännare och en fullfjädrad ligist. Det säger ju sig självt att det inte direkt väller fram konstruktiva lösningsförslag ur detta.

Bra lösningar levererar inte jag här heller, däremot några goda råd till alla som härjar i kommentarsfält, i forum och i sociala medier:

– Tänk själva
– Våga ifrågasätt era och andras föreställningar om hur verkligheten ser ut
– Var ödmjuk när du debatterar ämnen du inte har så mycket kunskap om eller erfarenhet av

Då kommer åtminstone jag bli mindre frustrerad. Egoistisk vädjan måhända, men ändå.

Rosehill Park
Sundsbusarna


Comments are closed.