Dags att definiera vem vi vill vara

Det var många som jublade i natt när Sveriges U21-landslag säkrade EM-guldet i Prag. De allra flesta framför TV:n men flera tusen hade också åkt ner för att stötta laget på plats. Oavsett om man bryr sig om landslaget eller inte så kan ingen blunda den popularitet som det här laget har nått.

Framgången är såklart en starkt bidragande faktor till detta men även innan turneringen startade så var det många som redan fattat tycke för det här unga landslaget.

Jag tror att det handlar om identitet. Genom sitt sätt att agera, vara och prata har de här spelarna skapat en bild av sig själva som ”det där gänget som krigar för sitt land”. De blandar en ödmjuk inställning med en lagom dos kaxighet och gruppens gemenskap smittar av sig genom TV-rutan. Många känner nog att de vill vara en del av det här laget och spelarna och ledarna pratar ofta om att svenska folket är delaktiga. De är inkluderande i hela sitt sätt att uppträda.

Jag är helt övertygad om att just identiteten är den enskilt viktigaste faktorn för att locka publik och få folk att engagera sig i klubben.

På 90-talet när HIF tog Allsvenskan med storm var vi Mjölkkossan med hela landet och många ville vara delaktiga i vår resa mot toppen. Vi var den sköna uppstickaren som redan i dåvarande division 1 hade haft landets högsta publiksnitt.

Sen, någonstans längs vägen, har vi tappat vår identitet. Visst har framgångar i form av SM-guld och Champions Leaguespel gett uppsving när det gäller publik och engagemang, men det är också på grund av dessa som vi gått vilse. Tror jag.

Efter CL-framgångarna 2000 skulle vi ta över som herre på täppan i Norden, hur det slutade vet vi alla. 2003 stod vi inför ett konkurshot som vi med nöd och näppe överlevde. Efter trippeln 2011 var tongångarna likartade. ”Topp tre i Skandinavien och Europaspel varje år” är ord som man hört på flera årsmöten och det är just sådana ord som jag tror bidrar till skapandet av en identitet vi egentligen inte vill ha.

Att försöka bygga en identitet kring sportslig framgång är ett fundamentalt feltänk för en Allsvensk fotbollsklubb. Förr eller senare kommer baksmällan och då har man inget att luta sig tillbaka på. Här tror jag vi hittar en av orsakerna till sviktande publiksiffror – människor runt klubben har haft orimligt höga förväntningar som från första början skapats av klubben själv. Det är lätt att stora visioner när man står med segerchampagnen i näven, men när vardagen kommer ikapp är det svårare att leva upp till dem.

Istället för att locka med Europaspel och utökning av prisskåpet skulle man mycket tidigare börjat bygga en identitet som i större utsträckning handlar om engagemang, lokal förankring och småkaxig stolthet. Vi ska inte locka folk med sportslig framgång, vi ska locka folk med att det kan vara grannens son som gör debut i A-laget i nästa match. Det är åtminstone den känslan jag tror bygger den starkaste identiteten i en mindre stad som Helsingborg.

Vi kunde ana den när Jordan Larsson byttes in i våras. Vi kände den rejält när han gjorde sitt första mål på Olympia. Stoltheten som svepte in över Olympia och fick alla på plats att växa ett par centimeter.

Jag menar inte alls att vi enbart ska använda lokala spelare, det vore en dum strategi, men när det gäller kommunikation och marknadsföring så måste klubben hitta sin identitet igen. Just nu har åtminstone jag svårt att beskriva den och då kan jag tänka mig att mindre engagerade personer har ännu svårare att fastna för den.

För jag är helt övertygad om att alla som säger att det bara är framgångar på plan som drar folk, har fel. Jag säger inte att det inte påverkar, men jag tror det hamnar hyfsat långt ner på listan om man spelar sina kort rätt.

Vill man bara se bra fotboll och vinnande lag finns det många sportpaket på marknaden. Nä, fotboll på Olympia handlar snarare om gemenskap, engagemang, lokalpatriotism och stolthet. Åtminstone för den mest trogna publiken – nu gäller det att inkludera fler.

För det är precis det som U21-landslaget lyckats med. Och jag är helt övertygad om att framgången är ett resultat av engagemanget runtom snarare än tvärtom.

Upp till bevis för HIF och oss supportrar att forma och definiera vår identitet. Vad vill vi vara, egentligen?

Vi ses på söndag!

Rosehill Park
Sundsbusarna


Comments are closed.