När ska media sluta särbehandla sin favoritsupporterskara?

Föreställ er följande scenario: En AIK-supporter har kastat en flaska mot en pressläktare, en HIF-supporter har hotat en journalist under pågående match, en IFK Göteborgs-supporter har spottat på en tidningsanställd eller en DIF-supporter har förstört de utsända bevakarnas datorer.

Rapporterna kom igår kväll under mff:s match i europakvalet mot Zalgiris Vilnius. MFF-supportrar ska ha slängt en vattenflaska på journalister, spottat på dem, hotat dem och till råga på allt förstört deras laptops. Om samma sak hade hänt några andra allsvenska supportrar vet vi hur medias svar hade blivit. Om fans till AIK, HIF, Djurgården eller IFK Göteborg hade gjort samma sak hade det sett ut på följande sätt: Krigsrubriker om fotbollens död, artiklar som handlat om att supportrarna ”skämt ut svensk fotboll”, långa krönikor om hur viktigt det är att fotbollsjournalisters integritet riskerar försvinna om de hotas av aggressiva fans till bortalagen. Fördömandet hade varit unisont: ”Sånt här vill vi inte se på våra läktare, det har ingenting med fotboll att göra, de skyldiga måste stängas av!”

Istället fick vi artiklar som i många fall i princip gick ut på att enbart peka ut arrangörerna och till och med journalisterna själva som ansvariga. Som att den troliga förklaringen är att ett fåtal par litauiska journalister på en pressläktare medvetet skulle ha provocerat fram ett bråk med ett hundratal bortafans. I vissa artiklar fans båda sidors version angiven, vilket ju såklart egentligen är en journalistiskt rimlig bedömning, men hur hade dessa artiklar sett ut om det inte varit kvällspressens egen favoritklubb Malmö FF:s supportrar som varit skyldiga till förseelserna? Jag gissar att bara en sida, dvs journalisterna, hade fått ge sin bild av hur ”huliganerna” hade härjat och attackerat dem. För det är nämligen det normala i Sverige. Att exempelvis polisen får uttala sig om ”stöket” utan att någon supporter får uttala sig om deras metoder från andra sidan.

Missförstå mig rätt, det har säkert skett arrangörsmissar på den litauiska arenan, som borde ha skötts annorlunda, men det är bara i mff-supportrars fall som en sådan förmildrande omständighet ens nämnts i media mer än möjligtvis i förbifarten. Detta eftersom att bilden av det festliga karnevalsföljet med hyggliga babyblå supportrar är så djupt rotat hos många av landets journalister att det inte spelar någon roll hur många smällare de kastar på gravida kvinnor, hur många gånger de springer in och attackerar motståndarnas målvakter, skriker rasistiska glåpord från VIP-läktarna, eller till och med attackerar deras journalistkollegor, de ska fortfarande försvaras och bortförklaras till varje pris.

Sammanfattningsvis är frågan: När ska Sveriges fotbollsjournalistkår bortse från sina egna lagpreferenser och myten om den ”trevliga mff-supportern” och antingen börja rapportera om dem som de rapporterar om andra supportrar, eller också börja ge två sidor av myntet även när det gäller andra supporterskaror?

/ Röd 1

 

 


Comments are closed.